Nicole Winitsky lade fram sin avhandling vid institutionen för odontologi, Karolinska institutet, den 13 juni 2023.
Foto: Privat
Här hittar du avhandlingen: Single implants in the anterior maxilla in young adults
Med utgångspunkt från studiemodeller, röntgenbilder och annan dokumentation från implantatbehandlingar gjorda i mitten av nittiotalet, har Nicole Winitsky studerat hur väl implantaten fungerar på lång sikt. Patientgruppen hade en medelålder på 21 år vid tiden för behandlingen och saknade enstaka framtänder i överkäken, vilka ersattes med implantat. Mellan 14 och 20 år senare följdes 40 av de totalt 42 ursprungliga patienterna upp med en ny klinisk undersökning.
– Det var ett jagade utan dess like. Jag har letat på nätet och vissa har ju flyttat så då har jag åkt till dem och undersökt dem där.
Vad kom du fram till?
– Generellt var långtidsprognosen för enstaka framtandsimplantat i överkäken god och de komplikationer som uppstod krävde endast mindre justeringar. Det är dock välkänt att implantat över tid hamnar i infraposition eftersom käkpartiet fortsätter att förändras hela livet. Vi såg att enstaka implantat i främre delen av överkäken i högre grad hamnar i infraposition hos personer med en nedre ansiktshöjd över 70 millimeter, det vill säga avstånd mellan näs- och hakspetsen, när implantatet sattes in och när implantatet var placerar i lateral- och canin-position .
Nicole Winitsky studerade också hur håll- och avbitningskraften skiljer sig mellan enstaka implantat, tänder sammanbundna i små framtandsbroar och tänder som är fristående bredvid ett implantat. Det är sedan tidigare känt att bi-maxillära hela implantatbroar och bi-maxillära hela tandstödda broar har en försämrad kraftkontroll i jämförelse med naturliga tänder.
Vad såg du där?
– Att även enstaka implantat tycks ha en försämrad kontroll av hållkraften. Samma sak sågs hos enstaka tänder fästa med en etsbro i jämförelse med ponticen i bron. Däremot tycks det inte vara någon skillnad i kraftkontroll mellan framtänder fästa i en bro eller fristående tänder invid ett implantat.
Vilken klinisk betydelse har din forskning?
– Framför allt att man ska vara noga med att informera alla patienter man behandlar med implantat att det kommer att ske positionsförflyttningar. Inte minst om det handlar om unga vuxna och patienter med nedre ansiktshöjd på mer än 70 millimeter med implantat i lateral- och canin-position. Patienter med hög smile line, som visar mycket av sina tänder, riskerar ett tråkigt estetiskt resultat senare i livet som är mycket svårt att rätta till. Här kan man överväga etsbroar i stället för implantat som en första åtgärd, för att senarelägga insättning av implantat.
