Att tandstatus är en socioekonomisk markör är väl känt sedan tidigare, men är det så att personer med hög socioekonomisk status drabbas av tandsjukdomar i lägre utsträckning än dem längre ned på den socioekonomiska skalan, eller behandlar de sig bättre? Det ville australiensiska forskare ta reda på.
Australia’s National Survey of Adult Oral Health är en nationell undersökning av vuxnas tandhälsa, genomförd 2004 till 2006, där medborgare i Australien som var 15 år eller äldre först genomgick en telefonintervju och sedan erbjöds en tandundersökning. Genom att använda data från undersökningen kunde forskarna koppla deltagarnas årsinkomst mot kariesupplevelser och allmän tandstatus.
Totalt ingick drygt 5 500 personer, relativt jämnt spridda över inkomstskalan, som både intervjuades och genomgick tandundersökningen. Analysen visar en mycket liten skillnad i kariesförekomst, där 89,7 procent av dem med högst inkomst hade drabbats jämfört med 96,6 procent av dem med lägst inkomst. Om resultatet dessutom ålderstratifierades blev skillnaden ännu mindre.
Den stora skillnaden sågs i stället i hur kariesangreppen hanterades där de med lägst inkomst i betydligt lägre grad behandlade sina angrepp jämfört med högre inkomstgrupper. De med lägst inkomst hade både fler obehandlade tänder, fler saknade tänder och färre lagade tänder än dem med högre inkomst.
Slutsatserna av studien bör enligt forskarna bli två: Dels bör profylaktiska insatser mot karies ske på populationsnivå eftersom alla verkar ha lika stor risk att drabbas. Dels bör man eliminera ekonomiska hinder att få tillgång till god tandvård eftersom dessa på ett orimligt sätt drabbar de grupper i samhället som har lägst inkomst.
Annons
Annons
