I studien undersöktes endast trolig bruxism. För att slå fast om patienten definitivt lider av bruxism måste man genomföra en studie av patientens sömn, få flera frågor besvarade av patienten samt göra en klinisk undersökning. Foto: Colourbox
Bruno Chrcanovic, senior forskare på odontologiska fakulteten vid Malmö universitet, fick i en tidigare studie, publicerad 2017, resultat som tydde på att bruxism avsevärt kan öka risken både för att implantat misslyckas och för mekaniska och tekniska komplikationer av implantatstödda proteser.
– Man kan konstatera bruxism med tre olika nivåer av säkerhet: Att patienten möjligen lider av det kan man konstatera genom några frågor som patienten besvarar. Att hen troligen lider av det kan man konstatera genom att kombinera utfrågningen med en klinisk undersökning där man letar efter spår på tänderna av tandgnissling. Att någon definitivt lider av det kan man bara slå fast genom en studie av sömnen, kallad polysomnografi, tillsammans med utfrågningen och den kliniska undersökningen.
– I den tidigare studien kallade vi patienterna för att undersöka om de hade trolig bruxism. Vi ställde en rad frågor till dem, till exempel om de själva upplevde sig ha tandgnissling. Sedan relaterade vi det till kliniska fynd, om där fanns tecken på slitage på tänderna.
Nu har Bruno Chrcanovic också undersökt om bruxism kan påverka marginell benförlust kring implantat hos dessa patienter. 204 patienter med 811 implantat har ingått.
– Jag hade tidigare studerat faktorer som påverkar risken att dentala implantat misslyckas, och samlade då ett stort material. För en tid sedan bestämde jag mig för att utnyttja det materialet för att tillsammans med två masterstudenter och en kollega, som är professor, titta närmare på frågan om bruxism också påverkar risken för marginell benförlust runt implantaten.
Patienterna matchades enligt några variabler, vilket resulterade i 416 implantat i gruppen troliga bruxare och 395 implantat i icke-bruxare. Sedan undersöktes röntgenbilderna som tidigare tagits av de sammanlagt 811 implantaten, med en minsta uppföljning på 3 år, där vissa patienter följdes upp i 30 år.
Resultaten tyder på att bruxism kan öka risken för marginell benförlust över tid. När det förknippas med rökning kan den negativa effekten på marginalbenet bli ännu värre.
Styrkan med den här studien är att den är stor och att patienterna följdes upp under lång tid.
– Styrkan med den här studien är att den är stor, och att patienterna följdes upp under lång tid, säger Bruno Chrcanovic. Den ger viss evidens för ett samband, men inte starkt: Studien är retrospektiv, och vi har bara undersökt trolig bruxism, inte definitiv.
– Nästa steg för forskningen är därför en välkontrollerad prospektiv studie, där man följer patienter med och utan bruxism över tid.
