“Etiken behöver en brandfackla”
När man ska agera ställföreträdare och fatta beslut för någon annans räkning gäller det att grundligt skärskåda sina motiv, framhåller Linus Broström. När man ska agera ställföreträdare och fatta beslut för någon annans räkning gäller det att grundligt skärskåda sina motiv, framhåller Linus Broström.

“Etiken behöver en brandfackla”

8 nov 2012
Dela artikeln
En levande etikdiskussion och ett bättre lagstöd som inte gör vårdpersonalen till kriminella. Det efterlyser Linus Broström doktor i medicinsk etik vid Lunds universitet när det gäller vårdtagare med nedsatt beslutsförmåga.

Många människors förmåga att fatta beslut är nedsatt. Det kan till exempel handla om svårt skadade, funktionshindrade eller demenssjuka personer.

Ibland måste därför en ställföreträdare, exempelvis en tandläkare, läkare, sjuksköterska eller anhörig, gå in och fatta nödvändiga beslut.

Men i Sverige saknas i dag ett välfungerande lagstöd kring ställföreträdarskapet. Dagliga beslut och ingrepp inom vården kan därmed juridiskt sett betraktas som olaga frihetsberövande, olaga tvång eller till och med misshandel. Med andra ord straffbara handlingar.
– I Sverige är det till exempel olagligt att placera någon på vårdboende mot dennes vilja men ändå är det ofta i praktiken vad som sker när anhöriga och vårdgivare kommer överens om att en demenssjuk person inte klarar av att bo hemma, säger Linus Broström.

Stöd till lagen

Han är en av redaktörerna till boken »Ställföreträdarskap i vård och omsorg« (Gleerups, 2012). Boken hoppas han kan bli en brandfackla för en ny lagstiftning inom området. Ett lagstöd som mer i detalj beskriver exempelvis vilka kriterierna ska vara för att kunna fastställa beslutsoförmåga eller val av insatser.

En annan förhoppning med boken är att den ska leda till en nytändning i etikdiskussionen om ställföreträdarskapet.
– Det primära problemet är inte att sjukvården och tandvården vidtar en massa åtgärder som är i strid med lagen utan att det saknas en tydlig vägledning inom ett viktigt beslutsområde. Den rättsliga luckan fylls inte av tydliga, mer lokala riktlinjer eller liknande. Därför finns det i dag ett oerhört stort utrymme för subjektivitet och godtycke. Det råder en vilsenhet när det gäller hur ställföreträdare ska agera, man får köra lite på känn, säger Linus Broström.

Förklaringen till vilsenheten är inte bara det bristande lagstödet utan helt enkelt att frågan om ställföreträdarskap är så komplex och saknar en definitiv lösning. Då är det lätt att ducka för frågan men det är inte rätt väg, menar Linus Broström.

Varje profession måste ha en idé om var gränsen går för ställföreträdarskapet och varför den går just där. Och enbart medicinska eller odontologiska argument räcker inte alla gånger för att motivera ett beslut. Det finns många bra saker som man ändå inte automatiskt påtvingar andra. Lagen kan aldrig bli heltäckande och då måste professionen också själv resonera, framhåller Linus Broström.

Detaljerna är viktiga

Hur ska man då tänka om en patient är i behov av behandling men inte kan eller vill ge ett giltigt samtycke?
– Vi måste kunna göra gällande att behandlingen är av avgörande betydelse, det räcker inte med aningens bättre än ingen behandling alls. Vitala saker måste stå på spel, då kanske vi har en grund för beslutet. Så man får göra nyanserade bedömningar från situation till situation, säger Linus Broström.

Genom att samla på sig dessa bedömningar och mer i detalj beskriva vad som är »patientens bästa« kan sedan nya, tydligare och mer genomtänkta riktlinjer, rutiner och regelverk tas fram som vägledning.

Det behöver inte handla om livsavgörande beslut utan även små vardagsdetaljer kan behöva analyseras. Till exempel varför man hänger upp en viss tavla på väggen hos en person på ett demensboende. Det kan verka trivialt men som vårdgivare bör man ändå kunna ge en rimlig förklaring till beslutet.

Listan över möjliga diskussionsämnen är lång. Hur beslutsoförmögen är patienten egentligen? Vilka intressen står emot varandra? Utförs insatsen verkligen för patientens skull, eller för att passa vårdens rutiner, de anhöriga eller samhället i stort? Är det egentligen kollegerna man vill hålla sig väl med eller tillsynsmyndigheten?
– Det gäller att ta en ordentlig titt på sina egna motiv och försöka skärskåda grunden till varför man fattar ett beslut för någon annans räkning, konstaterar Linus Broström.

Undvik rollspel!

Samtidigt ska den fördjupade diskussionen om ställföreträdarskapet inte heller dras för långt. Man får sålla ut de praktiska lösningarna och rätta sig efter omständigheterna. Ofta är det till exempel vårdpersonalen som ska agera ställföreträdare eftersom de är på plats. Andra gånger kan anhöriga eller en god man som har djupare kunskap om personen i fråga vara ett bättre val.

Ska man avbryta en livsuppehållande behandling? Vilka lidanden är rimliga? Det är allmänmänskliga frågor som inte nödvändigtvis vårdpersonalen är bäst lämpad att ta ställning till.

Men hur ska man då se på sig själv som ställföreträdare?

Linus Broström och flera av medförfattarna ställer sig kritiska till allt för mycket rollspel, där man försöker föreställa sig att man är personen som man ska fatta beslut för. Det kan minska känslan av eget ansvar för besluten och sänka kraven på rimliga argument. Däremot är det inte fel att vara påläst från så många olika källor som möjligt och därigenom få en bättre bild av den beslutsoförmögne.

Fotnot:

Socialministern har givit generaldirektör Aud Sjökvist i uppdrag att lämna förslag till en »enkel och ändamålsenlig« reglering av så kallade beslutsoförmögna patienters ställning i hälso- och sjukvården, tandvården, socialtjänsten och forskningen. Utredningen ska vara klar 1 april 2014. Läs mer i Kommittédirektiv 2012:2012:72 på riksdagens hemsida.
Beslutet fattades efter det att boken »Ställ-företrädarskap i vård och omsorg« kommit ut.

Text: Erik Skogh

Foton/Illustrationer: Foto: Jenny Leyman

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören.: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch