Minister med tandvård i portföljen
Vi vill tydligare manifestera att munnen är en del av kroppen, säger Gabriel Wikström. Men ger inga besked om hur. Foto: Anna Rut Fridholm

Minister med tandvård i portföljen

Politikerporträtt 30 apr 2015
Dela artikeln
Ingen tandvårdsreform under mandatperioden, trots fagra löften i valrörelsen. Men när det gäller kunskapsluckor, antibiotika och äldres munhälsa plockar Gabriel Wikström fram några besked ur sin portfölj.

“Här är våra vallöften!” skrev Socialdemokraterna i Västsverige inför valet i höstas: ”Fri tandvård upp till 25 år.” Men det är inte bara i Västsverige dessa tongångar hörts.

Socialutskottets vice ordförande Lena Hallengren och flera S-kolleger har tidigare lagt fram en motion i riksdagen med samma krav. SSU-arna i Jönköping fyllde på i samma anda. Så vad tycker Gabriel Wikström, tidigare SSU-ordförande och numera sjukvårdsminister, om saken?

Något omedelbart gehör ger han inte de reformsugna partikamraterna.

– Vi har inte planerat någon ny stor genomgripande tandvårdsreform, nu handlar det om att utvärdera det nuvarande systemet och få det att fungera bättre, säger han i en intervju med Tandläkartidningen.

Varför inte?
– Innan vi vänt på alla stenar vore det inte ansvarsfullt att gå in och göra en ny reform. Vi behöver se på det nuvarande systemet först.

Den utvärdering han vill avvakta leds av Bengt Germundsson, tandläkare och kommunalråd (KD) i Markaryd. Han ska presentera sina förslag i slutet av sommaren.

Gabriel Wikström Jobb: Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister. Parti: Socialdemokraterna. Tidigare politiska uppdrag: Förbundsordförande SSU 2011–2014, vice ordförande barn- och ungdomsnämnden i Västerås 2010–2011, adjungerad ledamot partistyrelsen 2011–2014. Utbildning: Statskunskap och nationalekonomi vid Uppsala universitet. Har läst franska vid Mälardalens högskola och i Frankrike, spanska  i Spanien. Bor: Västerås. Familj: Dotter 6 år. Fritid: Umgås med sin familj. Springer och styrketränar.  Gillar att läsa, just nu Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón (på spanska). Foto: Anna Rut Fridholm

Gabriel Wikström
Jobb: Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister.
Parti: Socialdemokraterna.
Tidigare politiska uppdrag: Förbundsordförande SSU 2011–2014, vice ordförande barn- och ungdomsnämnden i Västerås 2010–2011, adjungerad ledamot partistyrelsen 2011–2014.
Utbildning: Statskunskap och nationalekonomi vid Uppsala universitet. Har läst franska vid Mälardalens högskola och i Frankrike, spanska i Spanien.
Bor: Västerås.
Familj: Dotter 6 år.
Fritid: Umgås med sin familj. Springer och styrketränar.  Gillar att läsa, just nu Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón (på spanska).
Foto: Anna Rut Fridholm

Senast tandvården reformerades var 2008 när den dåvarande Alliansregeringen införde ett allmänt tandvårdsbidrag och högkostnadsskydd. Bengt Germundsson ska utreda hur detta system fungerar och komma med förslag om hur kunskapen om tandvårdsstödet kan öka bland de grupper där man vet att kännedomen är låg.

Kan du ge exempel på något i det nuvarande systemet som du anser är fel?
– Man kan konstatera att den tidigare regeringen drog ner på budgeten för ersättningssystemen och det visar ju att det fanns luft i systemen, eller rättare sagt pengar som inte utnyttjades fullt ut. Det kan tyda på att det finns brister i ersättningssystemet som sådant.

Gabriel Wikström är med sina 30 år inte bara en av de yngsta ministrarna i Stefan Löfvens regering. Han har också en av regeringens längsta titlar. Som folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister styr han över det mesta som rör människans välbefinnande. Vad ser han efter sex månader på sin post som det viktigaste att ta itu med på tandvårdens område?

– Vi har ett övergripande mål om ökad jämlikhet. Särskilt på tandvårdsområdet finns det väldigt mycket att göra, inte minst eftersom en så stor del fortfarande är privatfinansierad. Det innebär naturligtvis skillnader mellan olika grupper i tandhälsa – i tillgången till förebyggande tandvård, men framför allt till behandling. Vi vill tydligare manifestera att tänderna är en del av kroppen.

Gabriel Wikström är bekymrad över patientsäkerheten inom tandvården. Många patienter klagar på felbehandling samtidigt som tandvården själv inte rapporterar brister i tillräcklig utsträckning.

– Beror den bristande rapporteringen på administrativa hinder har vi ett ansvar att se till att man kan underlätta. Men beror det på att man bara bortprioriterar, ja då tycker jag att ansvaret ligger på dem som inte rapporterar in att skärpa sig.

I början av mars framhöll Klagomålsutredningen att det med en annan typ av klagomålshantering skulle gå att frigöra resurser på Inspektionen för vård och omsorg (IVO), som skulle ge myndigheten mer utrymme för tillsynsverksamhet.

– Jag tycker att det är intressanta tankar. Den här typen av tillsynsverksamhet och utvärderingar ska ju inte i första hand handla om att sätta dit enskilda tandläkare, utan syfta till att man får en lärandeprocess som gör att man förbättrar sin verksamhet.

Finns det behov av att på fler sätt ge IVO starkare muskler?
– IVO kan behöva bättre förutsättningar för att kunna lägga större fokus på tillsynen generellt. Prioriteringen mellan olika områden måste dock myndigheten göra själv.

Det förslag att väcka liv i regionindelningen som civilminister Ardalan Shekarabi (S) lanserade för några veckor sedan har starkt stöd från Gabriel Wikström.

– De landsting vi har i dag är för små för att klara sina uppgifter. De har svårt att upprätthålla kvalitet i hela vårdkedjan. Genom att ha större enheter tror vi att man kan poola resurser på ett bättre sätt.

Större regioner vore ett bra recept även för tandvården, menar statsrådet.

– Definitivt för folktandvården. Med större områden har man också lättare att bygga upp kunskapscentrum.

SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, har flera gånger konstaterat att det finns kunskapsluckor inom tandvården. Behovet av att identifiera luckorna och fylla dem med innehåll har återkommande påpekats av tandvårdens organisationer.

Vad kan regeringen bidra med för att täppa till kunskapsluckorna?
– Hösten 2016 planerar vi att lägga fram en forsknings- och innovationsproposition som kommer att ta upp strategiska frågor. Där ska vi identifiera viktiga kunskapsluckor. Dessförinnan kommer forskarsamhället, myndigheter, organisationer och företag att bjudas in för att dela med sig av sina synpunkter och bidra med underlag.

Gabriel Wikström lyfter fram de äldres munhälsa som ett särskilt bekymmersamt område, där kunskaperna behöver bli bättre.

– Här är evidensläget inte tillräckligt bra. Socialdepartementet är beroende av professionen för att bättre kunna förstå läget och hur vi kan realisera det som behöver göras.

Antibiotika är ett område där kunskaperna blivit bättre. Användningen har gått ner och medvetenheten ökat. Regeringen bjöd tidigare i år in oppositionen till ett första blocköverskridande samtal om antibiotika, med målet att enas om en ny strategi mot antibiotikaresistens.

– Sverige har legat långt framme på det här området, oavsett regering. Den nya strategi som ska tas fram handlar snarare om hur vi utifrån den position vi har kan gå vidare globalt för att motverka antibiotikaresistens och minska användningen.

I maj hoppas Gabriel Wikström att en global handlingsplan kan klubbas på världshälsoorganisationen WHO:s möte i Genève.

– Vi vet att övervakningen är bristfällig och det hänger ihop med om man rapporterar in sina uppgifter eller inte. Här kan vi bli bättre, absolut globalt, men även i Sverige och inte minst på tandvårdsområdet.

Förskrivning av antibiotika inom tandvården har sjunkit, men av Folkhälsomyndighetens siffror för 2014 framgår att det är fortsatt stor skillnad mellan länen.

Bör man sätta en övre gräns för hur mycket antibiotika tandläkare ska få förskriva?
– Mot bakgrund av det arbete som pågår för att optimera tandläkares antibiotikaförskrivning och minska skillnaderna mellan länen anser vi inte att ett tak är en lämplig strategi. En hållbar adekvat förskrivning av antibiotika uppnås bäst med en riktad information och implementering som bygger på de nationella behandlingsrekommendationerna.

Gabriel Wikström tycker samtidigt att tandvården – liksom vården i övrigt – borde bli bättre på att använda de många data som redan finns om verksamheten.

– Det är bra att regionala skillnader kommer upp till ytan. Men man skulle kunna göra mycket mer lokalt och regionalt utifrån de data som finns, både för att planera och balansera de obalanser som finns. Jag tror inte att vi behöver ha en stor nationell satsning på fluortanter, men kanske fluortanter behövs lokalt i större utsträckning.

Bör vi ha obligatorisk vidareutbildning för kliniskt verksamma tandläkare?
– Det är ett ansvar som ligger på huvudmännen och på den enskilda tandläkaren. Vidareutbildning regleras inte av staten på det sätt som specialistutbildningarna gör. Det borde ligga i allas intresse att hålla sig så ajour som möjligt för patienternas bästa.

I sin roll som folkhälsominister har Gabriel Wikström ett särskilt engagemang i frågor om övervikt och motion. Längs vägen mot bättre folkhälsa ser han socker som en av de största bovarna.

– Sockret har oerhört stor betydelse för övervikten, men också för tandhälsan.

Kan det bli aktuellt med en sockerskatt?
– Jag tror att den är ganska vansklig, då ersätter man sockret med substitut som kan ha andra negativa effekter. Det är också svårare att ha en diskussion om mat än om rökning, eftersom mat har så mycket med tradition, kultur och individuella val att göra.

Något annat förslag om hur sockerkonsumtionen – särskilt bland unga – kan begränsas har han inte för närvarande.

I slutet av maj ska Gabriel Wikström springa Göteborgsvarvet. Som idrottsminister vill han ha en bredd i idrottsrörelsen som bygger på att alla ska känna sig välkomna. Det ska också finnas ett starkt fokus på barn- och ungdomsidrott.

– Därmed finns ett inbyggt incitament att verksamheten ska vara säker. Upplevs den inte som trygg vill inte föräldrar skicka dit sina barn.

Risken för tandskador har uppmärksammats inom flera idrotter, men ministern tycker inte att det är hans sak att ta initiativ för att minska den.

– Naturligtvis kan man diskutera hur skador kan förebyggas bättre, men där känner jag mig trygg med att det är ett arbete som pågår inom idrottsrörelsen. När barn och unga idrottar förekommer det alltid skador. Vi kan inte sätta en nollvision, säger Gabriel Wikström.

Text: Torbjörn Tenfält

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Just nu uppdaterar vi systemet. Om problemen med inloggning kvarstår om ett dygn, kontakta webbredaktören. redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch