Satsa på användbar forskning!
Tomas Albrektsson är nybliven emeritus och tidigare mångårig chef för avdelningen för biomaterial vid Göteborgs universitet, men arbetar också vid avdelningen för materialvetenskap och teknologi på Malmö högskola. Foto: Marie Ullnert

Satsa på användbar forskning!

18 okt 2012
Dela artikeln
– Forskningen behöver mer pengar, men det gäller att satsa på både god och intressant forskning som kan prövas kliniskt, säger professor Tomas Albrektsson.

Tomas Albrektsson är nybliven emeritus och tidigare mångårig chef för avdelningen för biomaterial vid Göteborgs universitet, men arbetar också vid avdelningen för materialvetenskap och teknologi på Malmö högskola.

När han inledde sin forskarbana på anatomiska institutionen i Göteborg i början av 1960-talet var de 45 tjänsterna finansierade med statliga medel.

I dag finns 45 tjänster vid avdelningen för biomaterial, men endast 1,6 tjänster betalas av staten. Resten av pengarna till tjänsterna måste sökas externt, bland annat genom Vetenskapsrådet. Till detta kommer olika overheadkostnader.
– Visst har det blivit tuffare, men märkligt nog klarar sig de framgångsrika labben bra. Det är ständigt en kö av unga forskare, bland annat läkare och tandläkare, som vill
få chansen till en tjänst. Värre kan det nog vara för andra labb, säger han.

I dag är medelåldern hög bland professorerna på fakulteterna och institutionerna. Detta har påpekats som ett problem av många. Och det håller Tomas Albrektsson med om. Men inte helt:
– Det finns många unga och begåvade forskare som vill göra karriär, men som har svårt att få en professur. Å andra sidan finns det en fördel med att bli äldre – åtminstone i vissa fall – de äldre har lång erfarenhet, mycket kunskap och fortfarande mycket att ge. Att ha dem kvar vore naturligtvis en vinst, men samtidigt måste i så fall nya tjänster finansieras med externa medel, vilket alltså inte är så lätt. Man kan ju hoppas att den nya forskningspropositionen kommer att innehålla mer pengar till nya forskningstjänster, framför allt till våra stora universitet, där ju ofta den verkliga spetskompetensen finns.

Kliniska studier

Men även om det skulle gå att få mer pengar till forskning handlar det enligt Tomas Albrektsson också om att bedriva forskning som inte bara är god utan också intressant, det vill säga användbar, och som kan prövas i kliniska studier.

Ett känt exempel är Per Ingvar Brånemarks upptäckt om osseointegrationen. Han forskade kring detta på djur, såg de potentiella möjligheterna, och övergick sedan till att göra kliniska studier på människa. Ett annat exempel är Jan Lindhe, parodontolog, professor och internationellt känd forskare. Han insåg också värdet av att gå från djurstudier till kliniska.
– Grundförutsättningen för att få medel är naturligtvis att den forskning som bedrivs är kvalitativt god, att den är fri. Men om den bara är kvalitativt god blir den kanske endast uppmärksammad av ett fåtal; jag anser att det är viktigt att man går vidare och försöker applicera det man kommit fram till och testar det i kliniska studier, säger Tomas Albrektsson.

För att ytterligare illustrera problematiken med god kontra intressant forskning tar han upp H-indexet, som bygger på hur ofta vetenskapliga artiklar citeras. Indexet säger inget om kvalitet, endast citationsgrad internationellt, men är ett sätt att mäta internationell uppmärksamhet på. Detta borde vägas in som en positiv merit när man exempelvis söker om vetenskapliga anslag.

Våga avstå pengar

För att bedriva forskning är universiteten och högskolorna också beroende av pengar från industrin. Detta är på gott och ont, enligt Tomas Albrektsson:
– Det viktiga är att inte bli helt beroende av pengarna. Om man har betänkligheter måste man vara beredd att avbryta samarbetet.

Ett känt exempel på ett samarbete som tog en olycklig vändning var det som hans avdelning inledde med Nobel Biocare och där forskarna tidigt slog larm om problem med implantatsystemet Nobel Direct, problem som företagets ledning inte ville kännas vid.
– Vi agerade omgående och sade upp avtalet med företaget. Naturligtvis gick vi miste om mycket pengar, men vi var tvungna, säger han, och tillägger:
– Efter tumultet med implantatsystemet fick företaget ny ledning, och i dag är de utomordentligt duktiga och trovärdiga inom sitt område.

Om Tomas Albrektsson likt Joakim von Anka hade en rejäl hög med pengar att ösa ur och använda till forskning skulle han satsa dem i mer ytforskning på implantat, såväl djurförsök som klinisk forskning och gärna i samarbete mellan avdelningen för biomaterial i Göteborg och materiallära/protetik vid högskolan i Malmö.
– Naturligtvis finns mycket inom odontologin att forska om och där pengar säkert är välkomna, men ser jag till mitt eget område finns också stora kunskapsluckor att fylla. Allt fler får implantat. I exempelvis USA sätts cirka två miljoner orala implantat in varje år. Det finns många faktorer som påverkar om behandlingen ska lyckas eller inte. Vi behöver mer kunskap om orsakerna till benförlust hos vissa patienter, om implantaten kan förbättras, och hur kliniska indikationer kan vidgas, så att allt fler behövande patienter kan bli behandlade med orala implantat.

Text: Mats Karlsson

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören.: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch