­Akademikern som blev entreprenör

Nyligen valdes Ulf Bongenhielm in i Svenska Tandläkare-Sällskapets styrelse, och ska nu vara med och fatta beslut om odontologiska riksstämman och stärka svensk odontologisk forskning genom att utse stipendiater. Själv ser han sig lite som en outsider i sammanhanget.

Han tycker att det är bra att sällskapet håller riksstämman i Umeå nästa år.

– Det behövs en förändring av riksstämman för att den ska utvecklas framöver. Man kan säga att vi gör en utflykt och sedan får vi se var stämman hålls nästa gång, säger Ulf Bongenhielm.

Olyckligt eller inte så ska en konkurrerande tandvårdsmässa hållas i Stockholm nästa år. Föreningen Svensk Dentalhandel står som arrangör, och den krockar med riksstämman som hålls i Umeå. Ulf Bongenhielm formulerar sig försiktigt. Han är mån om att svensk tandvård, både den offentliga och privata, ska ha ett fortsatt bra samarbete med dentalhandeln.

– Det är synd att vi får en uppdelning. Vi är alla beroende av varandra, och det är bra om vi håller ihop, säger han.

Disputerade i neurovetenskap

Ulf Bongenhielm disputerade i neurovetenskap på Karolinska institutet 1999. Då var han 32 år och en relativt ung forskare. Avhandlingen byggde på hans resultat inom forskningsfältet för iatro­gena nervskador i perifera trigeminus. Ämnet uppmärksammar behandlingsrelaterade skador i känselnerver i ansiktet. Tre år senare blev han specialist inom käkkirurgi.

– Det här är kroniska besvär, och hypotesen är att den skadade kranialnerven i ansiktet uppför sig annorlunda på grund av sin sammansättning jämfört med ryggmärgsnerver till armar och ben där fantomsmärtor är vanligare, säger han.

Vägen till akademin gick via ett Erasmus­utbyte och universitetet i Sheffield i Storbritannien. Där hamnade han i början av 1990-talet och var då inne på sin åttonde termin på tandläkarutbildningen. Vid återkomsten till Sverige utvecklades ett samarbete mellan Karolinska institutet (KI) och universitetet i Sheffield, det ledde honom till käkkirurgin. Vägen till disputationen och doktorstiteln innebar stor frihet. Det fanns goda möjligheter att få pröva egna idéer.

Allmäntandvård och käkkirurgi

I Sheffield skapade universitetet en klinisk tjänst på halvtid åt Ulf Bongenhielm, resten av tiden lade han på forskningen. Det gav honom möjlighet att jobba med både allmäntandvård och käkkirurgi. Samtidigt utvecklade han färdigheten att hålla i gång olika processer på samma gång och det har hjälpt honom i rollen som entreprenör.

– Forskningen var så rolig eftersom det ständigt dök upp nya projekt. Jag tror att det är en överlägsen utbildning. Inget var förutbestämt, jag kunde gå in för det helt och hållet. Jag kunde vara på jobbet klockan sex på morgonen och gå hem morgonen därpå. Då fanns flera andra forskare som Bodil Lund, Matti Sällberg och Agneta Karsten redan på Karolinska institutet.

Han gjorde sin specialisttjänstgöring på käkkirurgen på Huddinge sjukhus och undervisade vid sidan av det. Sedan gick utbildningen allt mer åt det kliniska hållet.

– Det fanns ett mål och det var min doktors­examen, men man fick ge och ta. Det var tufft och arbetslivet innehöll mycket osäkerhet, det fanns ingen riktig arbetsbeskrivning, men det var på samma gång roligt att befinna sig i den världen.

Även om 30 år inte framstår som en så lång tid för personer mitt i livet har teknologin ­tagit väldiga kliv. Den digitala revolutionen har på många sätt omstrukturerat samhället. Ulf Bongenhielm talar om högar av artiklar som låg på forskarnas bord. Någon hade läst något någonstans och nu skulle artikeln i fråga letas fram. Åtskilliga timmar tillbringades på universitetsbiblioteket för att beställa fram material. Man använde overhead och diabilder. Mikroskop­bilder framkallades i fotolabbet. Det var kort sagt en annan tid.

Byråkrati begränsar forskarstuderande

Varför är det svårt att få unga tandläkare att söka sig till en karriär som forskare i dag? Ulf Bongenhielm tror att mycket byråkrati begränsar livet för forskarstuderande. Det tar bort lusten. Därför är det viktigt att lärosäten engagerar studenter och visar vilka möjligheter som finns inom forskningen.

– Jag tror det är viktigt att det finns ett problem att lösa som i förlängningen ger bättre tandvård.

Ulf Bongenhielm blev färdig specialist 2002 och började kort efter det arbeta på en privatklinik i Stockholm. Han hyrde in sig på kliniken och hade patienterna i sin närmaste omgivning. ­Sedan växte patientunderlaget allt eftersom.

Käkkirurgin upptog mer och mer av hans tid. Han fortsatte nischa sig och det fanns gott om jobb.

– Vi hade en kollega som hade en plastik­kirurgi­klinik där vi hyrde in oss. Det här var samtidigt som reformen 65+ infördes. Behovet var stort och det gynnade privata kliniker, säger han.

En tid senare blev han delägare i kollegan Torsten Matssons klinik i Uppsala. Under den perioden arbetade Ulf Bongenhielm på Mälarsjukhuset i Eskilstuna, Västmanlands sjukhus och Huddinge sjukhus. Han ambulerade även på ett antal privata kliniker. Han började fasa ut sig från den landstingsdrivna tandvården och gick in mer för kliniken i Uppsala. Han började se sig själv som företagsledare och arbetade allt mindre med behandlingar, men sedan Colosseum Smile kom in i bilden har situationen förändrats.

– Jag tror att jag har det roligaste jobbet man kan ha i branschen. Och jag hade aldrig haft möjlighet att utveckla företaget utan Colosseum Smile. Jag har växlat upp den privata specialistverksamheten och jobbar samtidigt som kliniker. Jag har inte ångrat mitt yrkesval en enda gång.