Annons
Annons
Doktorandens arbete är en utbildning

Som doktorand forskar Julia Olander kring partiklar som bildas vid belastning av dentala implantat.
Foto: Marie Ullnert
Att arbeta som doktorand är ett sätt att fördjupa sina kunskaper och att bygga nätverk inom sitt forskningsområde. Doktoranden Julia Olander beskriver sitt jobb som både roligt och lyxigt.
Det här är del 3 i Tandläkartidningens artikelserie om uppdrag inom akademin.
Ålder: 38 år.
Titel: Doktorand.
Arbetar som: Doktorand i oral protetik och odontologisk materialvetenskap, och klinisk handledare vid tandläkarutbildningen, Göteborgs universitet.
Utbildning: Tandläkarexamen 2014.
Objektsglaset lyser upp. Bland alla vävnadsceller finns något som avviker: en taggig partikel av titan.
– Det gör det värt alla timmar jag tittat på vävnadsprover tills jag nästan blir grå, säger Julia Olander, doktorand inom oral protetik och odontologisk materialvetenskap vid Göteborgs universitet.
Hennes forskning handlar om zirkonia- och titanpartiklar som bildas vid belastning av dentala implantat. Hon började sin doktorandtjänst år 2019, och har gjort flera olika typer av studier, vilket innebär att arbetsdagarnas innehåll har varierat över tid och från dag till dag. Vissa dagar träffar hon till exempel patienter i samarbete med Brånemarkskliniken i Göteborg, andra dagar mikroskoperar hon.
En doktorandtjänst innebär också att man går en forskarutbildning, dels med introduktionsföreläsningar i början, dels med valbara kurser beroende på vad som passar det projekt man arbetar med. Julia Olander har bland annat läst kurser i statistik, biomaterial och cellavbildningsteknik.
Hon har också, som del i sitt projekt, arbetat två månader vid NIOM:s (Nordic Institute of Dental Materials) labb i Oslo.
– Det är kul att också läsa kurser på andra universitet och lärosäten, och se hur de jobbar.
Till Norge tog hon också med hela sin familj. Barnen gick på norsk förskola, och mannen fick ett jobb vid universitetet i Oslo.
Forska på deltid
Julia Olanders intresse för forskning började tidigt; under första terminen på tandläkarutbildningen svarade hon på en efterlysning av studenter som ville hjälpa doktorander.
Efter sin tandläkarexamen började hon arbeta inom folktandvården, men en dag varje vecka saknades det rum på kliniken. Hon frågade sin nuvarande handledare om det fanns möjlighet att forska på deltid. Hon fick ja, och fortsatte sedan till sin nuvarande tjänst.
– Jag tycker att det är spännande att ta reda på mer, och att lära sig nytt. Att fundera på ”Varför är det så här?” Det finns rätt många kunskapsluckor kvar, och det är roligt att få vara en del i att ta reda på mer.
Det roligaste med att doktorera tycker hon är just att utvecklas och lära sig. Men hon tycker även att det är en fördel att få styra över sin egen tid och ta eget ansvar.
– Det finns såklart en bortre tidsgräns, men jag får själv ta ansvar för att det blir gjort i tid. Det finns ju några naturliga kontroller under projektets gång, som halvtidskontrollen, men det är ju jag som ska få ihop det.
“Jag visste inte att det skulle vara så roligt med celler och att titta i mikroskop.”
- Hitta ett område du är så intresserad av att du orkar med också vid motgångar.
- Ta kontakt med en aktiv forskare inom det område du är intresserad av.
- Visa att du är intresserad, hör av dig och lyssna på forskargruppen.
- Att vara amanuens under studietiden kan vara ett sätt att få in en fot.
- Det är bra om du tycker att det är roligt att ta ansvar och leda projekt.
Hon poängterar att hon har stort stöd av sina handledare, men att syftet med forskarutbildningen är just att man ska bli en självständig forskare.
– Det känns som ett oerhört lyxigt jobb – att få lära sig saker och samtidigt få betalt. Min forskning är både klinisk och innehåller mycket experiment. Jag visste inte att det skulle vara så roligt med celler och att titta i mikroskop.
Hon tycker också att det är roligt att nätverka och lära känna andra forskare inom fältet. Hon samarbetar också med forskare inom andra områden, till exempel biologer som kan cellodling.
– Är man intresserad av att forska ska man inte tveka. Det är ett jobb som varierar över tid, och som även är mycket socialt.
En utmaning som forskare är när saker inte blir som man tänkt sig, till exempel när metoden man valt inte svarar på den fråga man ställt.
– Det kanske inte går exakt som man har tänkt sig i början, men det blir bra ändå.
Klinisk handledare
Det kan också vara en stress att ha eget ansvar för att till exempel rekrytera patienter och planera in logistiken kring dem. Ibland är Julia Olander beroende av en viss patient för att kunna komma framåt i forskningsprojektet.
I dag arbetar hon också en del av sin tid som klinisk handledare vid tandläkarutbildningen i Göteborg.
– Det är roligt att få vara en del av utbildningen, och sprida kunskap till studenter och andra. Studenterna är väldigt ärliga, och det är givande att se hur de reagerar på det man säger till dem.
Enligt hennes plan återstår nu ungefär ett år till disputationen. Efter det vill hon gärna fortsätta inom forskning och undervisning.
– Det är verkligen så roligt att forska. Och vi forskare behövs, både för att fylla kunskapsluckor och säkerställa tillgång på forskarutbildade tandläkare som kan bedriva forskning och undervisning vid våra universitet.
- Vid de odontologiska institutionerna eller fakulteten vid de lärosäten som utbildar tandläkare finns närmare 110 doktorander.
- Doktorandtjänsterna utlyses av lärosätena. För att bli antagen som doktorand behöver man uppfylla grundläggande behörighet, vilket innebär något av följande:
- en examen på avancerad nivå
- 240 högskolepoäng varav minst 60 högskolepoäng från avancerad nivå
- att man har förvärvat motsvarande kunskaper i Sverige eller utomlands.
- Lärosätena kan också ha särskilda krav, till exempel att man behärskar engelska i tal och skrift på en tillräckligt bra nivå.