Annons

Annons

Karriär & porträtt 2024-05-13

Han vill värna landsbygdens ­företagande

I Knislinge står de gamla fabriksbyggnaderna kvar från tiden då det var en levande industriort. Här finns bland annat en veterinärklinik – ett av de utvecklingsprojekt Karl Björnsson startat för att hålla liv i bygden.

Fot samtliga bilder: Emil Malmborg

Karl Björnsson, ordförande för Privattandläkarna sedan ett år, har ett engagemang både för yrket och professionen. På hemmaplan i Knislinge arbetar han också för att utveckla lokalsamhället.

Ekonomistudenten Karl Björnsson tittade i flickvännens kursböcker i odontologi. ”Det där ser intressant ut, betydligt intressantare ut än mina böcker”, tänkte han.

Hans far arbetade förvisso som tandläkare, men Karl Björnsson hade tänkt sig ett annat yrke. ­Efter en och en halv termin på ekonomutbildningen i Lund bestämde han sig dock för att byta spår. Han gillar att jobba med siffror, men dragningskraften hos tandläkar­yrket var starkare än tanken på en framtid som civilekonom.

Det var först dagarna innan han skulle börja läsa naturvetenskapligt basår som flickvännen fick veta att han gjort en kursändring. Nu skulle behörigheten till tandläkarutbildningen ordnas.

– Mina föräldrar fick veta vad jag skulle göra samma dag som jag flyttade hem, säger Karl Björnsson.

De kompletterande studierna i naturvetenskap var avklarade på en termin, och fem år senare tog han tandläkarexamen. Då hade flickvännen, som numera är hans hustru, redan börjat jobba som tandläkare.

Nu äger och driver de två tandläkarkliniker tillsammans, i de skånska orterna Knislinge och Vinslöv. Kliniken i Vinslöv ska byggas ut, och bygglovshandlingarna har de nyss skickat in till Hässleholms kommun.

Som ordförande för Privat­tand­läkarna har Karl Björnsson frågor om högkostnadsskydd och etableringsfrihet på agendan. Han vill att det ska vara attraktivt för tandläkare att etablera sig på landsbygden.

Karl Björnssons uppväxtort Knislinge i Östra Göinge är en gammal industriort, här fanns en skofabrik fram till 1970-talet. Här har det även funnits en blixtlåsfabrik och en strumpfabrik. På 50-talet blev hans far, Per-Olof Björnsson, rådd att cykla försiktigt vid lunchtid. Gatorna svämmade då över av fabriksanställda som kom cyklande. Sedan kom krisen för svensk textilindustri då konkurrensen från låglöneländer hade blivit för tuff. Fabrikerna somnade in och byggnaderna började småningom vittra sönder.

Per-Olof Björnsson tröttnade på att se orten förfalla, han ville se den blomstra. Karl Björnsson är lika engagerad som sin far. Förr var apoteket nedläggningshotat. Nu lite mer än tio år senare finns det kvar, i samma byggnad finns även en vårdcentral. Fastigheten äger Karl Björnsson och hans far.

– Jag har alltid tyckt om att engagera mig i före­tagande. För mig handlar det om att folk ska vilja bo på orten, säger Karl Björnsson.

Han är inte främmande för att ta tag i nya projekt. Han lägger runt en och en halv dag på utvecklingsprojekten varje vecka. Resten av tiden arbetar han kliniskt och administrativt.

"Jag vill kunna hjälpa människor, halva ­bygden har mitt mobilnummer."

Förra våren öppnade Karl Björnsson och hans fru en veterinärklinik i Knislinge – idén hade plötsligt dykt upp huvudet. I dag arbetar fyra veteri­närer på kliniken. Patienterna kan ännu inte stanna över natten, men det är på gång, försäkrar Karl Björnsson.

Redan för tolv år sedan valdes han in i styrelsen för Privattandläkarna, och sedan maj 2022 är han ordförande. Mandatet löper ut nu i maj, men han vill inte avslöja hur han ser på ett fortsatt ordförandeskap.

Karl Björnsson behöver läsa mycket för att sätta sig in i aktuella frågor. Det blir mest på kvällarna han läser, och det händer att han behöver sitta med läsningen på helgerna. Det blir också många samtal för Privattandläkarnas räkning. Sju till åtta styrelsemöten hålls per år, oftast på distans. Styrelsearbetet har betytt mycket för honom. En stor del av det han har lärt har kommit till nytta i det egna företagandet.

På kliniken i Knislinge förbereds patienten Bosse för en röntgenbild. Det är en av två tandläkar­kliniker Karl Björnsson driver tillsammans med sin fru.

Som tandläkare är det kontakten med patienterna han värderar högst, och möjligheten att hjälpa människor. Han har alltid trivts med yrket, men gillar inte tanken på att man som tandläkare måste dra in så mycket pengar som möjligt till kliniken.

– Jag tycker att man tappar bort det som är viktigt. Om vi ger en bra tandvård så kommer det ekonomiska att lösa sig.

– Jag vill kunna hjälpa människor, halva ­bygden har mitt mobilnummer. Folk ringer på kvällar och lördagar. Närheten är viktig, vi vill försöka ställa upp så mycket som möjligt, säger Karl Björnsson.

Kommunikationen med patienterna är grunden i arbetet. De ska involveras i valet av behandlingsmetod, anser han.

– Vi försöker alltid hitta lösningar för att patienten ska ha råd.

Uppvuxen på ett lantbruk har Karl Björnsson alltid haft nära till skog och natur. Numera bor han och familjen på en egen gård. Jakt tillhör hans främsta fritidsintressen, såväl som tennis och längdskidåkning. Han jagar med familjens jaktgolden, en hundras som apporterar sjöfågel. Hustrun är också jägare, och emellanåt följer hela familjen med ut på jakt.

Han har nyligen köpt skog och vill gärna vistas där på fritiden. För honom är köpet en möjlighet att bygga upp något och ge vidare. Och så är det jakten på hjort och vildsvin.

– Vildsvin är ett fantastiskt byte, säger han.

Vi kommer in på politik. Karl Björnsson gör klart att ett nytt högkostnadsskydd inte är önskvärt bland medlemmarna.

– Systemet fungerar bra som det är i dag. Med en prisreglering kommer jämlikheten i tandvården att drabbas. Fri prissättning och etableringsfrihet är avgörande, säger han.

Han befarar att viljan att utbilda sig till tandläkare skulle minska och att investeringsviljan hos klinikägare skulle dämpas med prisregleringar. Landsbygden behöver få starkare attraktionskraft på människor som drömmer om att flytta ut på landet. För att det ska lyckas måste det finnas människor som vågar satsa på sitt före­tagande, anser Karl Björnsson.

"Med en prisreglering kommer jämlikheten i tandvården att drabbas."

Karl Björnsson

 

Ålder: 45 år.

Bor: Hanaskog i Östra Göinge.

Familj: Hustrun Anna och tre barn.

Utbildning: Tandläkarexamen vid Malmö universitet 2006.

Uppdrag: Ordförande för Sveriges Privattandläkarförening sedan maj 2022 och ledamot sedan 2012.

Fritidsintressen: Skogsbruk, jakt, tennis, längdskidåkning och vänner.

Brinner för: Utveckling av lokal­samhället.

En tillstånds- och ägarprövning för nya klinikägare är helt riktigt, tycker han.

– Alla måste jobba på rätt villkor. Nu har vi vissa kliniker som säger att de utfört vård som aldrig ägt rum.

Karl Björnsson tar emot många barn på sina kliniker, men betonar att privata kliniker måste få ersättning för barntandvården de utför. ­Dagens barntandvård kan liknas vid ett inköp av en vara, som säljs till lägsta pris, tycker han. Samtidigt omgärdas barntandvården av många regler som genererar administration, och det leder till energiläckage.

– Du kan vara fantastiskt duktig på barntandvård, men många tandläkare har tröttnat, säger han.

Valet av tandläkaryrket har Karl Björnsson aldrig ångrat. Han älskar att laga tänder. När han valde att byta spår från ekonomi till odontologi insåg han att ett arbete som ekonom aldrig skulle ge samma kickar som tandläkaryrket.

– Kroppen är komplex. Tandläkaryrket är så mycket roligare än ekonomi, säger han.

Upptäck mer