Annons
Annons
Hon tar sikte på smärtan
Annika Rosén åkte till Norge för att bygga upp ett nationellt behandlingscentrum för orofacial smärta. Hon trivdes, men efter tio år i Bergen tycker hon att det är skönt att komma hem.
Samtliga foton: Maria Östlin
Efter elva år i Norge har Annika Rosén kommit hem till Stockholm, som ny chef på Eastmaninstitutets klinik för käkkirurgi. Med erfarenheterna hon fått med sig från Norge vill hon bygga upp ett multidisciplinärt samarbete kring orofacial smärta.
Annika Rosén började på Folktandvården Eastmaninstitutet i mars i år. Hon arbetar 80 procent som chef på kliniken för käkkirurgi. Samtidigt fortsätter hon som professor på Universitetet i Bergen en vecka i månaden. Fram till mars arbetade hon heltid där i elva år.
Annika blir lyrisk när hon talar om Bergen, Norges näst största stad. Staden ligger vid havet och är omgiven av sju fjäll. Hon berättar om naturens skönhet, om friluftslivet och om skaldjursplatåerna som dukas fram när familj och vänner kommer på besök. Hon trivs också med arbetet som professor; hon har fått stor frihet att utveckla verksamheten kring smärta i ansikte och käkar, både forskningsmässigt på universitetet och kliniskt på Haukelands universitetsjukhus som ligger intill universitetet.
I många år gick det bra att pendla hem till Sverige på helgerna, men under pandemin blev det annorlunda. Direktflyget till Stockholm ställdes in och under en lång period var det karantän.
– Jag har haft ett fantastiskt liv i Bergen, men under pandemin tappade jag geisten med att jobba i Norge. Till slut längtade jag hem, berättar hon.
När hon blev erbjuden jobbet som klinikchef tackade hon ja.
– Det känns bra att vara tillbaka och jobba i Stockholm och då speciellt på Eastmaninstitutet.
Ålder: 65 år.
Titlar: Professor, klinikchef, övertandläkare.
Specialist i: Käkkirurgi.
Arbetar vid: Eastmaninstitutet och Universitetet i Bergen.
Bor i: Rönninge utanför Stockholm samt Bergen i Norge.
Familj: Gift och tre vuxna barn.
Intressen: Gillar att jobba i trädgården. Har två hundar (welsh corgi pembroke). Lyssnar på musik och sjunger.
Okänd talang: Har vunnit VM-silver i barbershopsång med Rönninge Show Chorus.
Sedan mars i år är Annika Rosén chef på Eastmaninstitutets klinik för käkkirurgi. Men hon är också professor i Bergen, där hon arbetar en vecka i månaden.
Annika Rosén är 65 år, men tänker arbeta fyra, fem år till på Eastmaninstitutet, och anknytningen till Universitetet i Bergen räknar hon med att ha kvar lika länge.
Som chef på Eastmaninstitutets klinik för käkkirurgi har hon det övergripande ansvaret för ett 40-tal anställda. Dessutom vill hon bygga upp multidisciplinärt omhändertagande kring orofacial smärta för smärtpatienter i Stockholm.
– Jag använder kunskapen som jag fått med mig från Norge.
En annan uppgift är att öka samarbetet och träffa avtal med andra aktörer i Stockholm. Kliniken för käkkirurgi samarbetar till exempel med Karolinska universitetssjukhuset i Solna och Sabbatsbergs sjukhus intill Eastmaninstitutet.
Annika Rosén jobbar också kliniskt, men håller på att trappa ner det. I den mån hon opererar är det främst för att lära andra käkkirurger särskilda tekniker som hon är bra på. Det är huvudsakligen käkledskirurgi och rekonstruktioner, framför allt käkledsartroskopi (titthålskirurgi).
Kliniken för käkkirurgi är så pass stor att det även finns en biträdande chef, Ho Yun Cho. Han är också käkkirurg och jobbar kliniskt men sköter bland annat specialistutbildningen. Det finns även en arbetsledare, Christina Björklund, som ansvarar för schemaläggningen och den dagliga skötseln på kliniken.
– Det är alltid någon i ledningen som är på plats. Det är en förutsättning för att jag ska kunna jobba i Norge en vecka i månaden.
Det är hon mån om att fortsätta med eftersom det är där hon fortsätter att bedriva forskning.
– Det är jättespännande att kombinera olika arbetsuppgifter. Jag älskar mitt jobb!
Annika Rosén gillar variation, men poängterar att det kan bli för splittrat.
Innan hon flyttade till Norge var hon chef på Karolinska institutets avdelning för käkkirurgi. Det var omorganisationer och sammanslagningar då, mycket administration och arbetsledning. Hennes forskning blev lidande och även det kliniska arbetet som käkkirurg.
Missnöjet med arbetssituationen var en stor anledning till att hon började jobba i Norge. Hon sökte och fick en professur i käkkirurgi vid institutionen för klinisk odontologi i Bergen. .
På Haukelands universitetssjukhus hade den käkkirurgiska avdelningen fått ett uppdrag från Nasjonella Helsedirektoratet, som motsvarar Socialstyrelsen.
De skulle starta en multidisciplinär smärtgrupp för att utreda och behandla patienter med temporomandibulär dysfunktion (TMD). Det passade Annika perfekt. Hon fick vara med om att bygga upp ett nationellt behandlingscentrum för orofacial smärta.
Nu är hon tillbaka i chefskapet, men behåller en del forskning och undervisning i Bergen.
– Tre ben hinner man med, men fyra går inte så bra, tycker hon.
Därför fasar hon ut det kliniska arbetet. Nu får de yngre ta över det. Vad gäller forskningen om orofacialsmärta handleder hon doktorander och masterstudenter både i Norge och Sverige.
– Jag vill slutföra arbetet med dem och det tar några år.
Annika Rosén specialiserade sig till käkkirurg runt millennieskiftet. Hon hade en kombinationstjänst, vilket innebar att hon dels hade en ST-tjänst på halvtid, dels arbetade som forskarassistent på institutionen för fysiologi på KI på halvtid. På den tiden var det få kvinnliga käkkirurger i Sverige.
– Jag var den första kvinna som utbildades till käkkirurg på KI och vi var inte så många i landet, berättar hon.
"Teflonrocken på, ner med visiret och så körde man på."
- 1988 Tandläkarexamen vid KI
- 1990 Blir klar med AT och får tandläkarlegitimationen
- 1994 Doktorsexamen vid KI:s institution för farmakologi
- 1994 Tar över sin pappas privatpraktik i Järna utanför Södertälje
- 1998 Antas till specialistutbildningen i käkkirurgi vid KI
- 1998 Jobbar samtidigt som forskarassistent på KI:s institution för fysiologi
- 2005 Färdig specialist i käkkirurgi
- 2007 Blir docent vid KI
- 2009 Blir chef på KI:s avdelning för käkkirurgi på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge
- 2012 Blir professor
vid institutet för klinisk odontologi i Bergen, Norge - 2023 Blir chef vid Eastmaninstitutets klinik för käkkirurgi
– Det var inte alls enkelt. Jag uppfattade att jag hade ögonen på mig och måste göra ett bra jobb. Teflonrocken på, ner med visiret och så körde man på.
Tiden som ST-tandläkare var speciell. Det var en lång utbildning med många jourpass, hela helger någon gång i månaden och även jourpass i veckan.
– Det var tufft och hårt för alla som gick specialistutbildningen. Jag hade tre barn, yngste sonen föddes samma år som jag började specialistutbildningen, berättar hon.
Hennes man är jurist och några år äldre. Han var mitt uppe i karriären. Första tiden under specialistutbildningen var det Annikas mamma som till stor del hade hand om barnen, sedan var det barnflickor från olika länder.
– Det var nödvändigt för att både jag och min man skulle kunna utvecklas som vi har gjort, och ändå bilda familj. Barnen trivdes med barnflickorna och jag och min man också. Det gick jättebra hela vägen.
Annika har alltid varit lite av en globetrotter, medan hennes man hellre har stannat hemma och hållit ställningarna.
Barnen har ofta följt med henne på forskningsresor och liknande i olika konstellationer. 2005 jobbade hon till exempel i Japan i tre månader och då var de yngsta barnen med. De skötte sina läxor till stor del själva då. Äldsta barnet gick i nian och kunde inte åka iväg lika lätt, men anslöt på slutet.
Senare, när Annika jobbade i Norge, gick yngsta barnet ett internationellt gymnasieprogram (International Baccalaureate Diploma Programme) i Bergen och bodde hos henne under tiden.
– Det blev så bra för honom. Barnen har blivit internationella, det har varit inspirerande att resa mycket.
Som käkkirurg och smärtforskare känner Annika Rosén sig något udda i sin nisch.
– Det är lite ovanligt att som käkkirurg forska om smärta. För mig är det viktigt att betona betydelsen av att alltid försöka blockera smärta i samband med käkkirurgi, annars kan det utvecklas till ett kroniskt tillstånd.
