Annons

Annons

Lång väg till ­käkkirurgi

Christopher Riben får aldrig nog. Han blev tandläkare, sedan läkare, sedan käkkirurg. Om ett par år blir han också medicine doktor.

Det finns tandläkare som efter fem års studier tänker: ”Äntligen färdig.” Andra tänker: ”Äntligen dags att börja om.” Christopher Riben är den senare sorten. Han är tandläkare, läkare och käkkirurg. I dag arbetar han heltid som käk­kirurg på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
– Vi jobbar med hela det käk­kirurgiska panoramat, säger han.
Det rör sig bland annat om ortognatkirurgi, rekonstruktiv käkkirurgi efter exempelvis tumörer, käkledskirurgi, frakturkirurgi, behandling av allvarliga odontologiska infektioner, implantatkirurgi samt dento­alveolär kirurgi. Akademiska sjukhuset har även ett riksuppdrag för viss kraniofacial kirurgi. Det omfattar tillstånd som kräver högspecialiserad vård.

Christopher Riben

Christopher Riben
Ålder: 41 år.
Titlar: Övertandläkare, specialist i käkkirurgi. Legitimerad läkare. Medicinskt ledningsansvarig läkare. Doktorand.
Jobb: Käkkirurg på Akademiska sjukhuset.
Utbildning: Tandläkarexamen, Umeå universitet, 2007. Läkarexamen, Uppsala universitet, 2018. Specialist­examen i käkkirurgi, Uppsala, 2019.
Bor i: Uppsala.
Familj: Gift med Caroline Riben Grundström, övertandläkare i parodontologi vid Folktandvården Uppsala län. Två barn.


Christopher Riben visste redan innan han kom in på tandläkarutbildningen att det var käkkirurg han ville bli. Att läsa till tandläkare och läkare har bara varit delmål.
– Jag genomgick omfattande ortognatkirurgi efter lumpen och blev väldigt nöjd med resultatet.
Kirurgen gjorde starkt intryck på mig och efter operationen ställde jag in siktet på att bli käkkirurg. Jag vet inte om jag hade fått upp ögonen för tandläkarprogrammet om jag inte hade genomgått den där operationen.

Specialisttjänstgöring tog åtta år

Valet att läsa medicin efter tandläkarutbildningen var inte i första hand Christophers eget, även om han tyckte att det var rätt väg att gå. I Uppsala beslöt man för ett antal år sedan att förlänga specialistutbildningen i käkkirurgi med några år, så att den även skulle omfatta läkarprogrammet. Specialisttjänstgöringen (ST) tog därmed nästan åtta år och efter det blev det allmäntjänstgöring (AT) i ett och ett halvt år för att få läkarlegitimationen.
Nu har man återgått till en konventionell femårig ST-­utbildning i käkkirurgi, men flera käkkirurger i Uppsala förutom Christopher Riben är dubbel­utbildade.

”Resan är målet också. Karriären är lång och kunskap är aldrig tung att bära.”

Läkarutbildningen ångrar han inte, trots att det tog några år extra parallellt med specialisttjänstgöringen och dessutom sammanföll med att han skaffade barn. Han fick stå tillbaka lite ekonomiskt, men det har det varit värt, menar han.
– Resan är målet också. Karriären är lång och kunskap är aldrig tung att bära.
Anställningen på käkkirurgen hade han kvar under hela läkarutbildningen. Det blev en del jourtjänstgöring kvällar och helger, strödagar samt jobb under somrar och lov.
– Jag har kunnat försörja mig under läkarutbildningen, men har fått lite pikar från min fru, som är parodontolog.
Vad är fördelen med dubbelkompetensen?
– När det gäller att ta vårdansvaret för de inneliggande patienterna är dubbelkompetensen en stor fördel. Det är lättare att bedöma hela patienten. Dessutom är det praktiskt med läkarskylten när man jobbar på sjukhus. Alla vet inte vad en käkkirurg gör.
Christopher Riben fortsätter att jonglera flera saker samtidigt. Vid sidan av heltidsjobbet som käkkirurg är han i dag även doktorand. Vägen till disputationen har blivit lite kortare, eftersom examensarbetet från läkarprogrammet blev ett forsknings­projekt och en del i doktorandutbildningen. Om allt går som planerat hoppas han lägga fram sin doktorsavhandling om sinuslyft och benaugmentation 2024.

Operera under handledning

Christopher Riben gick tand­läkar­utbildningen i Umeå. Sedan jobbade han som allmäntandläkare i tre år innan han fick ett vikariat som assistenttandläkare på käkkirurgiska kliniken i Jönköping.
– Jag hade hängt mycket hos käkkirurgerna på Akade­miska sjukhuset i Uppsala, auskulterat och så, men det kom ingen meriteringstjänst. Assistenttandläkartjänsten i Jönköping var nyckeln till att jag utvecklades snabbt. Då hade jag specialister runt omkring mig och fick operera hela tiden under handledning.

ST-tjänst i Uppsala

Efter ett halvår i Jönköping fick han ett motsvarande jobb i Uppsala, där han gärna ville bo. Några månader senare fick han en ST-tjänst i Uppsala.
– Jag hade sökt andra ST-tjänster tidigare, men det är svårt att få utan att ha haft en meriteringstjänst först. Det var kanske en fördel att jag redan jobbade i Uppsala också.

”Jag tror att käkkirurger är ganska olika. Det finns många valmöjligheter.”

Inom vissa specialiteter är det bra att ha lång erfarenhet som allmäntandläkare, men han menar att det inte i samma utsträckning gäller inom käkkirurgi.
– Käkkirurgin skiljer sig mycket från jobbet som allmäntandläkare. Det är bättre att skaffa sig en meriteringstjänst så snabbt som möjligt efter att ha jobbat två år som allmäntandläkare.
Vem passar som käkkirurg?
– Jag tror att käkkirurger är ganska olika. Det finns många valmöjligheter. Man kan jobba på en specialistklinik på sjukhus, polikliniskt eller privat. Jobbet kan läggas upp på olika sätt, och man kan inrikta sig på olika områden inom specialiteten, säger Christopher Riben.

Käkkirurg på sjukhus

För att vara käkkirurg på sjukhus ska man nog vara ganska utåtriktad, tycker han. Det är mycket samarbete med olika yrkesgrupper och specialiteter.
– Det är också viktigt att tycka om att ha ett lite oförutsäg­bart och krävande arbete. Man vet inte alltid när det blir lunch och det kan bli jourer och helgarbete.

Tempo och teknik

Att vara stresstålig är också viktigt.
– Tempoökningar kan komma plötsligt. Det kan till exempel börja blöda väldigt mycket under en operation.
Att vara teknikintresserad är också en fördel, anser han.
– Utvecklingen går snabbt och man behöver hålla sig uppdaterad under hela karriären.
Vad är det roligaste med att vara specialist i käkkirurgi?
– Operationerna är det viktigaste och roligaste med att vara käkkirurg. Det finns ett problem som man kan lösa. Man får ofta omedelbara resultat, och gör stor skillnad för många patienter. Det är också ett plus att jobbet på sjukhuset är väldigt varierande. Ingen dag är den andra lik. Det är möten, ronder, mottagningsbesök, operationer, konferenser och jourärenden på kvällstid. Man rör sig mycket på sjukhuset, träffar många människor, både patienter och olika specialister. Det är svårt att tröttna på det, säger Christopher.
Vilka utmaningar finns det?
– Den största utmaningen som specialist i käkkirurgi på ett sjukhus är att bevaka sin nisch i gränslandet mellan medicin och odontologi. Det är en så liten specialitet att man får jobba hela tiden för att ta plats. En annan utmaning för den enskilda klinikern är att sträva efter att bli bättre och fortsätta att utvecklas. Man kan nog aldrig luta sig tillbaka och säga att man är klar. Det händer saker hela tiden. 3D-planeringsverktyg möjliggör patientspecifika lösningar och det kommer nytt hela tiden: nya implantat, membran, ben­ersätt­nings­medel och operationsinstrument, till exempel.

Brist på narkosresurser

Christopher Riben är nöjd med jobbet som käkkirurg, och beslutet att gå den långa vägen via läkarutbildningen ångrar han inte.
– Jag trivs bra med kollegorna och arbetsuppgifterna är intressanta.
En nackdel under pandemin har varit att det har blivit mindre kirurgi än det annars hade varit. Det har varit svårt att få till elektiv kirurgi på grund av brist på narkosresurser och vårdplatser. Nu ser han fram emot att göra mer kirurgi igen. På sikt vill han rikta in sig på frak­tur­kirur­gi och ortognatkirurgi.

Skriver doktorsavhandling

När han har lagt fram sin doktorsavhandling tänker han fortsätta som kliniker och hoppas även kunna fortsätta forska.
– Jag jobbar gärna utomlands en tid, då kan det vara en fördel att ha dubbelutbildningen. Det är mycket som ska klaffa med familjen, men jag hoppas att det ska bli av.
Janet Suslick

Upptäck mer