Professorn vill få fler att forska

– Det som är avgörande för om en person fortsätter med forskning är i mina ögon om det finns ett genuint intresse för forskningsprocessen som sådan, ett livslångt nyfiket förhållningssätt och, som för all medicinsk forskning, en vilja att i slutänden vara med och ta fram kunskap som hjälper patienter.

Sedan år 2018 är hon professor i molekylär parodontologi och har byggt upp en forskargrupp, BIG – Bone Inflammatory Group.

– Den började ta form 2007 när jag hade återvänt efter ett års postdoktoral forskning i Sydney.

En röd tråd

Pernilla Lundberg kombinerar forskning och undervisning vid Umeå universitet med ett uppdrag för Region Västerbotten, där målsättningen är att stimulera forskning och utveckling i folktandvården.

Forskning har löpt som en röd tråd genom hela karriären från tiden som tandläkarstudent i slutet av 80-talet.

– Ulf Lerner, en entusiastisk forskare och lärare som sedan blev min handledare, föreläste om oral patologi och såg mitt intresse. Redan under studietiden fick jag chansen att vara med och prova på forskning i hans grupp. Det ledde fram till att jag efter tandläkarexamen sökte och fick en doktorandtjänst som kombinerades med AT.

Hon pendlade långt till arbetet som allmäntandläkare, fick två barn och var forskarstuderande på deltid fram till disputationen år 2000.

Avgörande faktorer

Pernilla Lundberg pekar på några faktorer som helt avgörande för att klara av det diversifierade och intensiva arbetet – på den tiden och i dag.

– Dels att vi i forskargruppen har så roligt, dels det stimulerande samarbetet och stödet från kollegor. De är livlinor. En del finns kvar ända från studietiden, några har jag etablerat relationer till under kurser, genom forsknings- och undervisningssamarbeten eller genom de olika fakultetsuppdrag jag haft.

Hon tillägger att det annars finns många orosmoln inom forskning. Uteblivna resultat och finansiering är sådana.

– Jag har i grunden ett stort kontrollbehov men har lärt mig, av mentorn Ulf Lerner, att det gäller att ha is i magen. Något som gjorde att jag fortsatte med forskningsspåret trots att det faktiskt var först år 2011 som jag fick en fast universitetstjänst.

Återvände till Umeå

Ett vägval uppstod efter ett år som postdok i Sydney där Pernilla Lundberg blev erbjuden en fast forskningstjänst vid Garvan Institute of Medical Research.

– Familjesituationen medgav inte att jag stannade, och jag hade en väntande specialistutbildningsplats, så jag återvände till Umeå 2006. Jag hade då ingen universitetsanslutning och förväntades arbeta heltid i tandvården.

– En kollega sökte forskningsmedel för ett gemensamt projekt, vilket var helt avgörande för att jag skulle kunna fortsätta forska. Anslaget täckte min deltidslön som forskare och jag antog min första doktorand. I samma veva startade jag en stor klinisk studie där datainsamling pågick ända till 2019.

Egen forskningslinje

Parallellt med specialistutbildningen i parodontologi började Pernilla Lundberg bygga upp en egen forskningslinje.

Hon leder forskargruppen BIG som bland annat kartlägger ärftliga riskfaktorer och biologiska markörer för parodontit men också hur inflammatoriska och immunologiska processer påverkar benvävnaden vid olika sjukdomstillstånd.

– Vi har ett mycket givande samarbete med bland annat reumatologer och molekylärbiologer.

I BIG arbetar, förutom Pernilla Lundberg, två biträdande lektorer, två biomedicinska analytiker, två forskningsingenjörer, två doktorander samt två disputerade parodontologer i Gävle.

– Jag har försökt skapa en grupp med personer som har ett genuint intresse för forskning och som inte bara ser det som en karriärväg. Gruppen består av olika personligheter, vilket är en styrka då vi på olika sätt bidrar till arbetsklimatet och forskningsprocessen.

– Även forskningsmiljön vid Umeå universitet, med ett sammanhållet campus, och att det inte är hierarkiskt bidrar genom att vi kan jobba prestigelöst.

Vad lockar dig med forskning?

– Det finns en drivkraft i möjligheten att som forskare självständigt kunna söka lösningar på frågeställningar som väckt ens intresse och hitta metoder för att undersöka dessa. I slutänden handlar det om att hjälpa patienter. Jag frågade mig redan som allmäntandläkare och senare specialist varför vissa individer kan ha tandköttsinflammation hela livet utan att förlora tandstödjande käkben, det vill säga få parodontit.

Hon tillägger att det även finns en nyfikenhetsaspekt.

– Att hänga vid apparater, mikroskop, datatabeller eller patienter för att försöka få indikation på hur resultaten ser ut. Det är spännande.

Tydligare karriärvägar

I sina olika roller har Pernilla Lundberg försökt bidra till tydligare karriärvägar för tandläkare med forskningsintresse.

Hon har i folktandvården initierat ett arbete för att öka forskningsaktiviteten i allmäntandvården i Region Västerbotten. I FIA-projektet får tandläkare möjlighet att forska en dag i veckan.

Hon var också med och arbetade fram biträdande lektorstjänster vid Umeå universitet.

– Tillsammans med några akademiska läkare fick jag ett uppdrag av dåvarande dekan för medicinska fakulteten att komma med förslag på en ny karriärtjänst för ökad trygghet, och lösningen blev biträdande lektorat som kan kombineras med klinisk tjänstgöring.

Lektorerna är värdefulla

Institutionen för odontologi i Umeå har i dagsläget fem biträdande lektorer, vilket är värdefullt för att säkra och berika framtida forskning och undervisning.

Pernilla Lundberg är särskilt glad över att två doktorander som hon varit handledare för valt att fortsätta som biträdande lektorer, i kombination med specialistutbildning, och att de är forskningsaktiva med egna forskningslinjer.