– Jag brukar börja med att visa patienten hur det ser ut i hennes mun och utifrån det ställa försiktiga frågor om levnadsvanor och kost. Att utgå från patientens egen situation ger ett mer individuellt budskap än om jag med pekpinnar rakt av talar om hur man ska äta. Jag upplever att jag når fram bättre så, säger Malin Arvor, tandhygienist och arbetsledare på Folktandvården Vasastan i Stockholm.
Malin Arvor.
En patient med frätskador på tänderna kan till exempel få frågor om hon dricker mycket läsk, eller om hon tränar mycket och vad hon brukar dricka då.
Har en patient fått mer kariesangrepp än vanligt försöker Malin Arvor nysta för att fånga upp om personen har förändrat något i sitt liv sedan förra gången de sågs.
– Då kan det komma fram att personen har bytt jobb – kanske fått det stressigare och börjat småäta. Ibland är det nya vanor som patienten inte tänker på själv, säger hon.
Laddat ämne
Att komma med synpunkter på något så personligt som vad en person äter kan vara laddat. Med 20 års yrkeserfarenhet har Malin Arvor utvecklat en känsla för vad som fungerar och inte. Det är viktigt att vara försiktig och att lyssna på patienten.
– Du måste vara inkännande. Vissa patienter behöver rakare, tydligare besked, medan andra sluter sig av det. Det gäller att känna in vilken nivå du kan lägga dig på. Visst kan det vara känsligt att prata kost och vanor, men att det är svårt är ingen anledning att inte lyfta de här viktiga frågorna. Gå försiktigt fram bara, säger hon.
Ta inte alla dina råd på en gång, tipsar Malin Arvor. Även små steg kan innebära stora förändringar på lång sikt. Och så återkommer hon till vikten av att undvika pekpinnar.
– Det är lätt att stå och mässa och tycka att nu har man informerat. Men då får man ofta inte till den beteendeförändring man vill, säger hon.
Neutral och nyfiken
Använder vi fel tonfall kan patienten känna sig påhoppad och anklagad. Då är det svårt att få fram budskapet.
– Jag tror att det är bra att låta öppen, neutral, kanske lite nyfiken. Kom med tips och idéer om vad patienten kan ändra på och peppa henne att testa, säger hon.
Och när en återkommande patient fortsätter med sina skadliga kostvanor trots dina pedagogiskt utformade råd? Ge inte upp, betonar Malin Arvor.
– Fråga hur det gått, men var inte dömande. Undvik formuleringar som ”jag har ju sagt åt dig”. Det kan vara svårt att ändra beteenden, det måste vi vara ödmjuka inför. Fortsätt att peppa och stötta – helt plötsligt kan patienten hamna i ett skede i livet där han eller hon känner sig motiverad att göra förändringar.
