Att tala med patienter på patienters vis

Krönika 26 aug 2021
Dela artikeln

Under den senare delen av sommaren har jag haft anledning att fundera en hel del kring språkets betydelse för en lyckad kommunikation, och som verktyg i våra möten. Medvetet såväl som omedvetet används språket som markör i våra relationer.

Språk och kommunikation är kraft. Språket kan bli både inkluderande och exkluderande.

I mötet med patienten växlas några inledande fraser innan patienten sätter sig i behandlingsstolen. När behandlingen startar kommunicerar vi i teamet – tandläkare, tandsköterskor och tandhygienister – med hjälp av vårt fackspråk. Termer, siffror och beskrivningar av tillstånd rabblas i rummet och endast få patienter kan bilda sig en uppfattning om vår analys av undersökningen. Språket blir inkluderande för oss i teamet, men kan upplevas som exkluderande för patienten.

Jag återkommer ofta i mina ledare till tjusningen och värdet av en tillitsfull, och gärna långsiktig, relation mellan tandläkaren och patienten. För att uppnå den behöver tid och insats läggas på att tolka det vi nyss rabblat upp. Jag tänker mig att det är särskilt utmanande då exempelvis skillnader i ålder och kunskapsnivå samt avsaknad av gemensamma referenser och preferenser föreligger. Att anpassa sitt språkbruk efter mottagarens förutsättningar att förstå vad man talar om måste få ta sin tid, då det är nödvändigt för att patienten ska kunna ha möjlighet att ställa följdfrågor, försäkra sig om nuläget och ta ställning till eventuella insatser.

Att kommunikationen är viktig i alla möten, inte minst vårdmöten, är vi nog alla överens om. Men om vi ska vara riktigt ärliga är det inte under en så stor del av undersökningen som vi talar ”samma språk”. Ett gemensamt språk betyder inte nödvändigtvis att vi vet vad den andra menar, tycker eller känner. Det underlättar förstås, men är inte en garanti för förståelse.

Krånglar vi möjligen till det för mycket och låter kommunikationens kraft ena oss enbart inom professionen, med påföljden att patienten exkluderas? Både ja och nej, tänker jag. Det är ju inte bara vi inom tandvården som använder ett fikonspråk. När vi själva är kunder och patienter möts vi också av termer och jargonger som andra yrkesgrupper använder sig av. Banktjänstemannen, naprapaten, mäklaren eller farmaceuten. De fackspecifika termerna är ett sätt att skapa tillit och upplevd kvalitet. När man blir imponerad av en annan profession kan språket vara något positivt, då vokabulärer signalerar kunskap och ger ett kvitto på att man är i trygga händer. En bra känsla för såväl behandlare som patient!

Text: Chaim Zlotnik

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in, kontakta webbredaktören. redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch