Det fria valet

Krönika 23 feb 2012
Dela artikeln

Eftersom vi var de enda talare som anlänt till konferensen dagen innan beslöt vi att äta en gemensam middag. Mannen på andra sidan bordet var en oprövad bekantskap och under måltiden berättade han sin historia. När kvällen var över hade min världsbild skakats om en smula.

Med rötterna i en medicinprofessur hade mannen ägnat en stor del av sin karriär åt att studera hälsa, främst ur allmänhetens perspektiv. Att god hälsa inte alltid innebär samma sak för patienten som för läkaren är en tänkvärd slutsats. Vem svarar när vi frågar om en behandling lyckats? Påfallande ofta bygger sådan kunskap enbart på professionens bedömning. Dessutom hävdar vården oftast tolkningsföreträde vid beslut om vem som är sjuk eller frisk. Lite tillskruvat skulle man kunna säga att det är försäljaren som bestämmer om kunden fått det som beställts eller ej.

»Men är inte detta rimligt?«, försökte jag anföra. »Samhällets resurser är begränsade. Någon måste besluta vad som ska prioriteras?« Men frågan kring människors behov är mer komplicerad och min samtalspartners fortsatta berättelse fick mig att häpna.

Ett par veckor tidigare hade han återkommit från en konferens i New York. Visserligen är han väl bekant med det amerikanska samhällets egenheter, men denna gång överraskades han av en ny trend – postmortal kosmetisk behandling. Jag bad honom att för säkerhets skull upprepa vad han sagt, men tyvärr hade jag hört alldeles rätt. Tjänsten erbjuds av flera begravningsentreprenörer. Kortfattat innebär det att du på livets höst sätter in en större summa pengar på företagets konto och bifogar en beställning, kanske i form av ett ungdomsporträtt. När väl tiden är inne kan du fri från rynkor och med strategiskt placerad silikon spela huvudrollen i din sista föreställning.
Chockerande galenskap, var min spontana reaktion. Jag vet fortfarande inte om han ville provocera fram en diskussion om valfrihetens baksidor eller bara illustrera mänsklig dumhet. Men efter att den första moralstormen mojnat var jag tvungen att försöka hitta ett mer nyanserat synsätt.

Även om detta ytterlighetsexempel sannolikt inte lämnar någon oberörd så finns en viktig underliggande princip. Kosmetik är en vida spridd företeelse i samhället. Så länge inte samhället belastas – vem ska bestämma när det är moraliskt korrekt? Att välja fritt är en rättighet, men att välja rätt är en utmaning. Själv väljer jag att gå hädan med alla fartränder intakta.

Text: Thomas Jacobsen

Dela artikeln
Thomas Jacobsen
Thomas Jacobsen
Allmäntandläkare, odont dr. Arbetar med forskning och utveckling hos Folktandvården Västra Götaland. Adjungerad lektor vid kariologen, Göteborgs universitet.

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören..: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch