Det är inte lätt att följa kunskapsutvecklingen vad gäller covid-19-epidemin och viruset sars-cov-2. Inte ens om man begränsar sökningen till enbart munnen.
Från det ögonblick jag klickar på sändknappen och skickar denna krönika till Tandläkartidningen för inkludering i nästa nummer, tills du har tidningen i din hand några veckor senare, kommer med hittillsvarande publikationsintensitet ett hundratal nya vetenskapliga artiklar inom aktuellt område att redovisas. Merparten har då ännu inte passerat sedvanlig kritisk granskning på vetenskaplig redaktion, eller av utomstående bedömare. Men fynd och tvivelaktiga slutsatser sprids som om det vore rena rama sanningen. Det är förstås olyckligt och oroväckande.
En toppnyhet ena dagen att sars-cov-2-virus har hittats i ventilationsanläggningen på ett storsjukhus tolkas på sina håll som att spridningen är helt utom kontroll. Några dagar senare konstateras att det inte alls finns ett likhetstecken mellan virus i ventilationen och smittspridning. Sanningen är att ingen ännu vet hur luftburen smitta av covid-19 går till, eller vilka virusdoser som krävs för smitta på detta sätt.
En annan nyhet ena dagen är att munsköljning före tandbehandling eliminerar smittrisken via saliv. Nya uppgifter några dagar senare berättar att munsköljningen enbart obetydligt, eller inte alls, påverkar salivens innehåll av sars-cov-2-virus någon minut efter munsköljningen.
Inte alltid så lätt att omsätta dessa nyheter till verkligheten i vardagsklinik. Vi gör så gott vi kan med vår rapportering, men med stor ödmjukhet. Det är ett dynamiskt kunskapsläge. Mycket dynamiskt.
