En ofärdig tanke

Krönika 16 jun 2016
Dela artikeln

Lagen om statligt tandvårdsstöd stipulerar i första kapitlet: ”Försäkringskassan lämnar ersättning för tandvård som patienten behöver och som syftar till att åstadkomma ett utseendemässigt godtagbart resultat.”

Jag brukar inleda mina ledare med att citera ett ordspråk eller någon författare, men den här gången har jag valt att lyfta fram en lagtext. Anledningen till detta är den så kallade skönhetsutredningen, där regeringen låtit en utredare se över hur konsumentskyddet ska stärkas för personer som genomgår behandlingar som syftar till att förändra utseendet.

Från Tandläkarförbundets sida välkomnar vi ambitionen. Vi ser positivt på att behandlingar som inte omfattas av tandvårdslagen regleras och sker under mer kontrollerade former.

Vi anser dock att det finns frågor kvar att besvara. Tre utmaningar behöver hanteras för tandvården:

  • Gränsdragningen mellan estetik och kosmetik.
  • Ett fungerande försäkringsskydd för både vårdgivare och dem som behandlas.
  • Tillsynsverksamheten.

Enligt lagen om statligt tandvårdsstöd ska vi ha målsättningen att den vård vi utför också ska vara utseendemässigt godtagbar. Det kommer att föra med sig överväganden i vardagen, inte minst i situationer när tidigare reparationer inte längre uppfyller kraven om att vara estetiskt tillfredsställande.

Vad gäller då? Är det en behandling enligt tandvårdslagen eller en skönhetsbehandling?

Som lagförslaget är utformat kommer tandläkarkåren regelmässigt att behöva ta ställning till om en behandlingsåtgärd är estetisk eller kosmetisk och den gränsen är inte enkel att dra.

En bro ska göras för att ersätta en tandlucka regio 21. Brons utsträckning blir tand nummer 11–22. 12 har stora fyllningar som inte stämmer färgmässigt även om de är intakta. Vad gäller
i detta fall? Ska två helt olika lagar gälla för en och samma behandling?

Vi byter reparation på en tidigare skadad tand, men på en utseendemässig indikation –  är det tandvård eller kosmetik?  I min värld är det underhåll av den skadade tanden och alltså tandvård, men tänker lagstiftarna på samma sätt? Och om de inte gör det, vilket skydd har vårdgivare och patient om något går snett?

Utredaren har valt att inte föreslå ett obligatoriskt försäkringsskydd vid kosmetiska behandlingar. Tandläkarförbundet menar att detta inte är acceptabelt och att en ansvarsförsäkring bör vara obligatorisk för näringsidkare som utför kroppsbehandlingar.

Utredningen föreslår också att verksamheter som omfattas av den nya lagen om kroppsbehandlingar ska ansöka om tillstånd hos kommunen samt att kommunen ska tillsyna de verksamheter som beviljats tillstånd.

Det här kan bli besvärligt för tandläkarkåren som då ska vara under tillsyn från både IVO och kommunerna. Hur kommer det att fungera i praktiken?

Sammanfattningsvis: En god tanke men den behöver utvecklas innan den blir till handling.

Text: Hans Göransson

Dela artikeln
Hans Göransson
Hans Göransson
Hans Göransson är ordförande för Sveriges Tandläkarförbund sedan 2014 och tandläkare/rådgivare på Folktandvården Sörmland.

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Just nu uppdaterar vi systemet. Om problemen med inloggning kvarstår om ett dygn, kontakta webbredaktören..: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.
Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch