En tystsjungande manskör borde alltså vara relativt ofarlig

Krönika 17 sep 2020
Dela artikeln

En uppfattning som jag ibland stöter på, både i min roll som förbundsordförande och i rollen som tandläkare, är att det inom den offentliga tjänstesektorn och den privata sektorn skulle råda en relativt homogen tillvaro, med större skillnader mellan sektorerna än inom.  Men vi ser i dag en blandning av former och olika förutsättningar inom båda sektorerna. Region­ägda bolag, statligt anställda på våra lärosäten och förvaltningar i den offentliga sektorn och olika företagsformer som aktiebolag, enskilda firmor och kooperativ i den privata sektorn.

Det sägs att en orsak till den goda tandhälsan i Sverige är de synergieffekter som uppstår då olika aktörer i privat och offentlig sektor berikar varandra såväl organisatoriskt som verksamhetsmässigt. Min bestämda uppfattning är att mångfalden, med dess olika dimensioner, är eftersträvansvärd och mycket positiv.

Det finns säkert många faktorer som kan förklara den utveckling, position och roll som kännetecknar svensk tandvård. Trots utmaningar med att säkerställa en tillgänglig och förutsägbar tillgång på tandvård, med möjlighet till jämlik tandhälsa, är förutsättningarna bättre för oss i Sverige än vad de är i andra delar av världen.

Sverige och de nordiska länderna har en särställning vad gäller sättet som tandvård bedrivs på och organiseras. Liksom att Sverige valt en ”hemsnickrad” strategi kring hanteringen av
covid-19, som visat sig såväl förfära som fascinera vår omvärld, har vi egna och unika lösningar och konstruktioner för att erbjuda vård efter behov. Sannolikt har en växelverkan uppstått mellan den privata och offentliga sektorn, akademin och dentalbranschen som lyft oss ur kariesträsket, bidragit till ett utvecklat preventionsprogram och förbättrad tandhälsa, fasat ut amalgam och introducerat komposit och keramiska material samt käkbensförankrade ersättningar. Javisst, det finns mycket kvar att förbättra och utveckla, men min poäng är att olikheterna i organisationsstruktur varit oss till gagn.

Jag noterar med stort intresse hur tandläkare rör sig mellan och inom sektorerna under sitt yrkesliv. Det faktum att det finns val och möjligheter att kunna kombinera olika skeenden i livet är positivt och inte en möjlighet i alla yrken. Ibland kan det kanske vara så att bara vetskapen att det finns valmöjligheter är en friskfaktor. Motsatsen, att uppleva instängningseffekter med få möjligheter att påverka sin vardag och framtid, ger sällan positiva effekter på hälsan eller en drivkraft att utvecklas i sitt yrke.

Den omtalade omvärldskartan är visserligen ständigt under omritning men pennan rör sig kanske med extra hög hastighet just nu. Vi ser exempelvis en förskjutning till färre och större aktörer inom tandvården. Kanske kommer det omvälvande året 2020 att göra att en del mindre kliniker ser lockelsen i att uppgå i en större organisation för att känna ökad trygghet?

Jag ser på den utvecklingen med viss oro. Den mångfald som finns inom och mellan sektorerna ger likt fasetterna på en slipad diamant olika reflektioner från tandvården i Sverige, även till vårt förbund. Det som förenar oss är att vi alla är tandläkare, och ju fler vinklar vi samlar på oss under vårt yrkesliv, desto bättre är det för Sveriges tandvård och de patienter vi möter. Och desto roligare har vi under vår livsgärning!

Text: Chaim Zlotnik

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören.: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch