Ett brev från framtiden

Krönika 2 maj 2013
Dela artikeln

För en tid sedan blev jag ombedd att skriva ett brev till mig själv. Väl egocentriskt kan tyckas, men med uppgiften följde ett intressant villkor: Brevet skulle vara skrivet i framtiden. Hur kommer tandvårdens villkor att ha förändrats och hur måste vi anpassa oss till nya förutsättningar?

Jag är inte säker på att alla har samma bild av vad som kommer att forma vår framtid. Några ser den tekniska utvecklingen som det mest centrala. Och visst kan vi bedåras av digitala möjligheter, allt från fria föreläsningar på nätet från välrenommerade universitet till 3D-skrivare.

Problemet är att dimman ligger tät vid horisonten. Vad kunde vi förutse av dagens teknik för tio år sedan? Att teknikutvecklingen kommer att påverka vår vardag i framtiden står utom allt tvivel. Men få har tillräcklig kunskap för att kunna beskriva utvecklingen bara under de närmaste åren. Så hur ska vi planera för nästkommande decennier?

Nils Bohr lär ha sagt att »det är svårt att göra förutsägelser, särskilt om framtiden«. Men det finns trots allt tecken som kan peka ut en möjlig färdriktning. Förbättrad tandhälsa för många och fler kvarvarande tänder hos äldre individer är ett par hyggligt underbyggda påståenden. Vi måste hitta trenderna i både vår verksamhet och omgivning, dra ut kurvorna mot framtiden och fundera på vad som skulle kunna ske.

Fyllningsöverlevnad hos unga vuxna är cirka 50 procent längre än i övre medelåldern. Varför? Sannolikt framför allt på grund av bättre tandhälsa och en mer tandsubstansbevarande strategi. Kommer framtidens 60-åring att likna dagens?

Mycket talar för att patienter med stora vårdbehov i framtiden blir alltmer ovanliga. Tandvårdsföretag kommer inte längre att kunna drivas med ett fåtal vårdkrävande patienter. Det blir nödvändigt med mycket större kundvolymer. Dessutom kommer åldersprofilen att se annorlunda ut. Medelålders patienter kräver mindre engagemang, medan äldre individer med fler egna tänder kommer att behöva mer uppmärksamhet.

Trots svårigheten att förutse framtidens tandvård, måste vi ändå enas om att den är på väg och vi måste vara beredda. Problemet är kanske att många av oss inte riktigt har drivkraften. Vi planerar inte att vara aktiva inom professionen om ett eller ett par årtionden. Så vem ska ta ansvaret?

Tandläkarutbildningen är ett viktigt forum. Men utbildningen måste stimulera mer av kreativitet och problemlösning än att fortsatt fokusera på traditionell faktainlärning. Hur ska vi annars kunna utbilda för en framtid som är så svår att beskriva?

Text: Thomas Jacobsen

Dela artikeln
Thomas Jacobsen
Thomas Jacobsen
Allmäntandläkare, odont dr. Arbetar med forskning och utveckling hos Folktandvården Västra Götaland. Adjungerad lektor vid kariologen, Göteborgs universitet.

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören.: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch