Att bryta vanor kräver normalt ett betydande tålamod. För att lyckas behövs dessutom goda argument. Är det värt att ändra sig? Om nyttan upplevs som större än kostnaden så underlättas utvecklingen och förändringsbenägenheten ökar.
Nyligen deltog jag i en konferens där det rapporterades att ett amerikanskt universitet under ett par decennier försökt införa distansundervisning med e-learning utan att lyckas. Efter att coronapandemin hade fått fäste infördes distansundervisning på någon vecka utan något motstånd.
Samhället har förändrats under pandemin. Både resande och fysiska möten har minskat dramatiskt och ersatts av digitala konferenser. Digitala vårdmöten och telemedicin utvecklas samtidigt i en takt vi inte sett tidigare, även inom tandvården.
Automatisering av många arbetsuppgifter med hjälp av robotar har blivit mer accepterat. Covid-19 har ökat takten i samhällets utveckling och vi kanske till och med är mer benägna att förändra oss.
Det diskuteras om pandemins bestående effekter på samhället. Givetvis har ingen svaret, men åsikterna är många. Möjligen lever ett antal tekniksprång vidare eftersom många barriärer redan är rivna, men vissa hävdar även att pandemin påverkar våra attityder och beteenden.
I en artikel i den amerikanska tidskriften Politico förutspår 34 akademiker och företagsledare bestående förändringar av mer mjuka värden, som minskad individualism och polarisering i samhället samt en ökad tilltro till vetenskap.
Det tycks under rådande omständigheter finnas ett öppet fönster för förändring. Med ett gott syfte i bagaget kanske vi efter denna globala tragedi trots allt kan förväntas oss en positiv framtid.
