Evidensläget för fallskärm

Krönika 10 jan 2014
Dela artikeln

Föredrar du en fallskärm vid ett hopp från ett flygplan? De som vill prova utan – räck upp en hand. Ni med armarna klistrade längs sidorna bör dock vara medvetna om att det saknas evidens för att fallskärmen räddar liv. Inte ens att den minskar risken för allvarliga skador.

BMJ publicerade för många år sedan en systematisk översikt i ämnet *. Efter att ha manglat frågeställningen genom hela evidensmaskineriet konstaterar Gordon Smith och Jill Pell att det inte går att dra några slutsatser.

Det saknas helt enkelt väldesignade studier. Det fanns dessvärre inga studier alls.

Trots denna osäkerhet anser de flesta att fallskärm är att föredra framför ett fritt fall på några kilometer. Man kan dock inte utesluta att effekten påverkas av bias. Troligen har de som väljer att hoppa utan skärm större erfarenhet av psykiatriska diagnoser och tillhör därför en redan sjuk grupp individer.

För att förbättra kunskapsläget bjuder författarna in mer radikala evidensförespråkare till att delta i en dubbelblind, randomiserad och placebokontrollerad crossover-studie.

På vardagsspråk innebär detta att varken försökspersonen eller försöksledaren vet om fallskärm används eller inte.

Dessutom lottas försökspersonerna in i respektive grupp. Vissa får använda fallskärm medan andra enbart ska tro att de använder fallskärm.

Slutligen ska deltagarna växla mellan de olika grupperna. Varje deltagare blir alltså sin egen kontroll. Något som i just detta försök troligen blir en betydande utmaning.

Det är sannolikt inte en slump att satiren får utrymme i brittisk vetenskaplig litteratur. Publiceringen ledde till en flod av kommentarer. Vissa läsare tycks inte ens förstå att det var satir, ännu mindre vad författarna egentligen ville förmedla.

Uppenbarligen finns det brister i det odontologiska kunskapsläget. SBU har i dagsläget identifierat mer än 300 kunskapsluckor. En majoritet av slutsatserna i de nationella riktlinjerna saknar vetenskapligt underlag och baseras därför på konsensus.

Att vi behöver mer kunskap är ställt utom allt tvivel. En ung kollega ryckte mig i skjortärmen och frågade: “Hur ska vi kunna behandla patienter när det finns så lite evidens?” Jag valde att citera Smith & Pell: “… under exceptional circumstances, common sense might be applied when considering the potential risks and benefits of interventions.”

*) Smith GCS, Pell JP. Parachute use to prevent death and major trauma related to gravitational challenge: systematic review of randomised controlled trials. BMJ 2003; 327: 1459–61.

Text: Thomas Jacobsen

Dela artikeln
Thomas Jacobsen
Thomas Jacobsen
Allmäntandläkare, odont dr. Arbetar med forskning och utveckling hos Folktandvården Västra Götaland. Adjungerad lektor vid kariologen, Göteborgs universitet.

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören.: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch