Forskning som problem

Krönika 30 jan 2014
Dela artikeln

Hallå där: vad menar krönikören? Han måste ha missförstått något väsentligt. Forskning löser problem. Det är väl själva grundtanken?

Forskning i sig är inte ett problem, och framför allt; forskning skapar inte problem. Om jag inte tar fel är det dessutom aktuell krönikör som ständigt och högljutt gapar om att vi behöver mer forskning, inte minst inom tandvården.

Det verkar rimma illa med att forskning är ett problem. I så fall behöver vi väl ingen forskning alls, så slipper vi alla problem.

En ledande medicinsk vetenskaplig tidskrift – The Lancet – ägnar ett aktuellt nummer (Vol 383, January 11, 2014) åt just detta problem. Om man väljer att fritt översätta tankegångarna till vår odontologiska värld finns onekligen anledning till reflektion. Frågan är: Använder vi våra starkt begränsade forskningsresurser på rätt sätt och till att lösa kliniskt relevanta problem? Eller skapar vi mer problem än de vi försöker lösa?

I artikeln beskrivs analyser som visar att tidigare forskningsresultat inte alls tas tillvara vid planering och genomförande av nya projekt. Det sker också onödig upprepning av tidigare studier i projekt som innehåller alltför få patienter, eller med för kort uppföljningstid för att kunna besvara viktiga frågeställningar.

En annan viktig framgångsfaktor som diskuteras är att lyssna på kliniker och patienter. Det tycks vara dålig samstämmighet mellan vad forskarna sysslar med och vad patienter och kliniker uppger som mest angelägna problem. För att få forskningsanslag föreslår man att forskarna framöver ska beskriva hur potentiella användare av forskningsresultaten involveras i hela processen. Samverkan mellan olika aktörer bedöms vara nyckeln till framgång.

Det tror jag bestämt vi hört förut. Nu när det också står att läsa i The Lancet, kanske det till och med uppfattas att vara både sant och viktigt.

Nyss har jag lyssnat till Vetenskapsradions veckomagasin som också hämtat inspiration från den aktuella artikeln i Lancet. I programmet medverkar professor Måns Rosén, chef för SBU, som ger lovord till odontologin och ett lokalt initiativ att inleda odontologiska doktorsavhandlingar med en systematisk litteraturöversikt, där tidigare resultat och kunskapsluckor inom aktuellt forskningsområde redovisas.

Det skapar förutsättningar för att lösa rätt problem, på rätt sätt. Vi verkar vara på rätt väg.

Och visst behöver vi mer odontologisk forskning. Av den rätta sorten.

Inte forskning som ger problem, utan forskning som löser problem.

Text: Björn Klinge

Dela artikeln
Björn Klinge
Björn Klinge
Parodontolog, odont dr. och professor i parodontologi vid odontologiska fakulteten, Malmö högskola samt professor vid Karolinska Institutet. Har en lång rad offentliga och föreningsuppdrag.

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören.: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch