I BBC:s radioprogram ”The Inquiry” diskuteras den kritik som har riktats mot forskarsamhället, bland annat i boken ”Ending Medical Reversal: Improving Outcomes, Saving Lives”, författad av Vinayak Prasad och Adam Cifu. Vinayak Prasad och hans medarbetare granskade samtliga originalartiklar som under en tioårsperiod publicerats i en välrenommerad vetenskaplig tidskrift. Av de artiklar som utvärderat behandlingsmetoder avfärdade 40 procent nu använda rutiner då de antingen var ineffektiva eller rent av skadade patienten. Skälet, menar författarna, är att den bakomliggande forskningen inte var korrekt utförd.
Glen Begley, tidigare global chef för cancerforskningen vid ett amerikanskt företag, har visat att många grundvetenskapliga studier inom cancerforskningen inte håller måttet. Av 53 resultat som publicerats i de mest ansedda tidskrifterna kunde endast sex upprepas av andra forskare.
Motsvarande problem förekommer inom odontologin. Inom materialläran har det vetenskapliga underlaget för kliniska råd till studenter och kolleger ofta varit svagt. Rekommendationer har ofta enbart baserats på teoretiska resonemang eller laboratoriestudier. Har polymerisationskrympning hos dentala kompositer någon klinisk relevans? Många väljer att svara ja på denna fråga, men det vetenskapliga stödet för motsatsen blir allt starkare.
Allmänpraktiker kritiseras inte sällan för sin oförmåga att ta till sig ny kunskap. Men kunskapen måste samtidigt vara både korrekt och relevant. Vi är nog många som behöver tänka om.
