I städtagen

Krönika 23 maj 2013
Dela artikeln

Det är inte dags att summera mina år på Tandläkartidningen än (det återkommer jag till i nästa nummer), jag har inte tid för sådant nu. Eftersom jag snart ska gå i pension är jag upptagen av att rensa i hyllor och skåp, i datorns alla mappar och mejlboxar och på anslagstavlan i arbetsrummet. Medan jag fyller en stor behållare för pappersåtervinning ökar min insikt om hur liten betydelse alla en gång så viktiga dokument har till slut. När jag brutalt häller ner innehållet i de tolv pärmarna med handlingar till förbundets årsmöten i tunnan, inser jag att jag aldrig öppnade dem när referaten från mötena väl var skrivna. De har stått där på rad i hyllan för säkerhets skull, om jag skulle behöva kontrollera en uppgift någon gång. Det hände aldrig. Det samma gäller alla program till riksstämman; de är slitna efter mitt flitiga bläddrande – men bara före, under och strax efter själva stämman. Sen har jag aldrig behövt dem igen. Nu ligger de någonstans på botten av återvinningsbehållaren.

Ur ett av skåpen rensar jag ut en hyllmeter tjocka anteckningsböcker som innehåller allt som varit värt att anteckna sedan 1995. För en tid sedan läste jag igenom alltihop och insåg att det inte skulle vara lämpligt att slänga detta bland annat skräp på jobbet; innehållet var aldrig tänkt att läsas av andra än mig själv. Därför har jag bett maken att frakta dem till en sopstation, själv har jag inte nerver att se dem tuggas sönder.

Det enda fynd i mina hyllor som gjort mig lite rörd är det sönderlästa exemplaret av Tryckfrihetsförordningen som jag burit med mig på alla jobb sedan jag slutade journalistutbildningen på 1960-talet. Nu har jag slängt den också; allt finns ju på nätet.

När jag finner de foton som någon gång har suttit på min anslagstavla påminns jag om påståendet att män har bilder på familjen på skrivbordet för att de annars skulle glömma hur fru och barn ser ut. Det tycker jag är en orättvis anklagelse. När jag hittar bilderna på mina döttrar i olika åldrar och de senaste årens bilder på deras döttrar vet jag att de har tjänat som en påminnelse om att livet är mycket större än jobbet. Det är deras verkliga uppgift.

Text: Christina Mörk, chefredaktör

Dela artikeln
Christina Mörk, chefredaktör
Christina Mörk, chefredaktör
Journalist. Chefredaktör och ansvarig utgivare för Tandläkartidningen till och med 31 maj 2013.

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören.: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch