Med några hastiga nedslag har jag förmånen att nu på kort tid besöka tandläkarsammankomster i Sverige, Finland, USA och Italien. Vid några tillfällen träffar jag enstaka samma kolleger på två, eller fler, ställen.
Det är förstås attraktiva miljöer, men det verkar finnas en annan drivkraft än att pricka av lockande miljöer på en dit-måste-du-resa-lista, eller att samla bonuspoäng på själva resandet. Kollegerna förkovrar sig. De söker kunskap.
Det slår mig plötsligt att många av dessa kolleger får en mer allsidig bild av det aktuella kunskapsläget inom odontologin än många av oss andra, mig själv inbegripet.
De lyssnar på många kunniga föreläsare, som förmedlar sin bild av kunskapspusslet. Och efterhand blir bilden för den lyssnande mer fullständig. Även om en blå pusselbit ibland kan vara antingen himmel eller hav.
Nyfiket samtalar jag med några av de kolleger jag träffar på flera ställen och försöker bilda mig en uppfattning om deras motiv att besöka flera kurser eller konferenser. Det finns många olika skäl till att de valde dessa alternativ just nu. Men en sak är gemensam och framstår tydligt: Kollegerna söker kunskap.
Det kan inte hjälpas att jag känner mig imponerad och stolt å professionens vägnar. Visst förstår jag att det är ett privilegierat fåtal som har denna möjlighet. Men att drivkraften är själva kunskapssökandet, så som jag uppfattar det, gör ett starkt intryck.
Det är lätt att bli imponerad när kollegerna berättar om vilka föreläsare de mött och lyssnat till. Men mest imponerar ändå den vidsynta och kritiskt reflekterande analys kollegerna gör efter att de lyssnat.
Ett imponerande och seriöst kunskapssökande.
