Innanför eller utanför gemenskapen?

Krönika 10 mar 2022
Dela artikeln

En av mina patienter, en ung vuxen, konstaterade i veckan att det kanske hade varit bättre för honom att få ett litet hål i unga år för att bli motiverad att sköta sina tänder. Troligtvis har han rätt. Det är inte sällan jag som tandläkare vill remittera en patient med ett tydligt bettproblem till specialist. Ibland avbryts den processen på grund av dåliga grundförutsättningar och en alltför bristande egenvård. Personligen drivs jag av att motivera patienterna så att de kan få en andra chans, när motivationen kommer i kapp.

I Tandläkartidningen har vi nyligen kunnat läsa att 22 tandläkare blev av med legitimationen eller fick prövotid under 2021. Hur ska vi som förbund förhålla oss till kollegor som är grovt oskickliga, ska de få vara medlemmar eller ställas utanför?

När grundarna av Svenska Tandläkare-Sällskapet i mitten av 1800-talet besökte kungen i syfte att styra upp utbildningen till tandläkare, och därmed lade grunden för utvecklingen av tandläkaryrket, hade de som målbild att höja yrket. Vi kan vara tacksamma för deras arbete och målmedvetenhet, för visst är väl syftet med högre trösklar också att bara de som håller måttet ska komma över dem?

Som ordförande för Sveriges Tandläkarförbund styrs mitt arbete av visionen ”kunskap och kvalitet i världsklass” och missionen ”god livskvalitet börjar i munnen – Sveriges Tandläkarförbund ger tandläkarna förutsättningar att utvecklas professionellt, ständigt höja kvaliteten i svensk tandvård och därmed förbättra den orala hälsan i befolkningen”.

När jag läst artikeln i Tandläkartidningen om de indragna legitimationerna funderar jag så klart på hur vi som förbund bör förhålla oss till utvecklingen, med vår vision som riktmärke. Vi ger stöd till riksföreningarnas medlemmar genom ett gediget kursutbud, uppdaterad forskning i den tidning som du nu håller i handen och påverkansarbete för att säkerställa att det finns förutsättningar för oss tandläkare att uppfylla myndigheternas krav och patienternas förväntningar.

Men ska alla tillåtas vara med i professions­gemenskapen? För att ge ett svar på en sådan fråga krävs rannsakan av den egna människosynen och, efter de första valdebatterna som nu ägt rum, reflektion kring hanteringen av medborgare som av olika anledningar inte når upp till samhällets mål. Vad är värdet av att ha så många som möjligt innanför, kontra kostnaden att hålla några utanför, samhällsgemen­skapen?

Min egen drivkraft, att motivera till en andra chans, lyser igenom i de här frågeställningarna. Men sägas bör väl att mina förväntningar på kollegor som företrädare för professionen förstås är högre än på en nybliven vuxen som plötsligt insett fördelarna med tandtråd!

Text: Chaim Zlotnik

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Kontakta webbredaktören om du har problem att logga inredaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch