Karriärplanering och kuriosa

Krönika 29 sep 2011
Dela artikeln

En ung kollega knackar på min dörr. Hon har hört att jag medverkat vid utbildning av »unga lovande forskare« och vill nu ha några goda råd inför sin egen karriärplanering. Det är en ambitiös och målmedveten ung dam. Helst vill hon ha ett framgångsrecept som ger snar utdelning.

Osökt kommer jag att tänka på den föreläsning i immunologi som jag själv nyligen lyssnade till i Köpenhamn. Temat var hur immunförsvaret kan komma ihåg de ämnen som det tidigare har träffat på, för att sedan vid behov sätta på eller stänga av vårt inneboende försvarssystem. Föreläsaren nämner en mycket framgångsrik kvinnlig förgrundsgestalt inom detta forskningsområde. Det skulle kunna vara ett tips.

Brukar smickra mig själv med att tycka att jag är rätt bra på att förstå danska. Men nu under föreläsningen blir jag osäker: talade min danska kollega verkligen om att den kvinnliga professorn varit en kanin i sin ungdom? Kanske avsåg han att hon hade sysslat med experimentell forskning på kanin? Denna gåta kan inte lämnas ouppklarad. Med en sökning på nätet klarnar begreppen. Jodå, professor Polly Matzinger var kanin – närmare artbestämd till Playboykanin (»Bunny«) – en gång i tiden. På meritlistan finns också en del annat ovanligt för professorer: jazzmusiker, snickare och hundtränare. Nu är hon framgångsrik chef vid NIH i USA för Laboratory of Cellular and Molecular Immunology.

Medförfattaren var hennes hund

I en av hennes första publikationer i Journal of Experimental Medicine (Matzinger P & Mirkwood G, 1978) uppfann hon en medförfattare. Detta gjorde att hon sedan under många år var förbjuden att publicera i denna tidskrift. Den kreativa Polly vägrade att skriva med vanligt passivt vetenskapsspråk och var för blyg att skriva i »jag-form«. För att kunna skriva i »vi-form« fick hon därför skapa en medförfattare. Medförfattaren var hennes hund, en afghan som var döpt till Galadriel Mirkwood. Även om inga hundar har varit medförfattare till hennes senare publikationer, är hon nu också en framgångsrik tränare av fårhundar. Ingen dålig kvinnlig förebild, eller hur? Fast man får förstås inte råda någon att bli kanin. Karriärsugen eller ej.

Vår gamla labrador Sascha kommer förbi skrivarlyan, viftar på svansen och tittar på mig med vädjande ögon. Kanske läser jag in lite för mycket i hennes bedjande blick, men nog tycker jag att den tydligt uttrycker en önskan om att bli medförfattare. Helst till en krönika i Tandläkartidningen.

Text: Björn Klinge

Dela artikeln
Björn Klinge
Björn Klinge
Parodontolog, odont dr. och professor i parodontologi vid odontologiska fakulteten, Malmö högskola samt professor vid Karolinska Institutet. Har en lång rad offentliga och föreningsuppdrag.

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören.: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch