Det finns ett mervärde med att vara tandläkare som jag allt oftare reflekterar över. Troligen är det ett tecken på åldrande, men faktum är att denna skattefria bonus kan utnyttjas redan från första dagen på tandläkarutbildningen.
En ledtråd är ”likasinnade”. Kanske inte i alla avseenden – tack och lov – men det finns en gemensam kärna: att vara kolleger och med ett intresse för odontologi. Vi tillhör alla samma familj. Något att glädjas åt och att vara stolt över.
På väg från Tandvårdshögskolan i Malmö i riktning Sturups flygplats och färd mot Stockholm och årets riksstämma ringer min mobil.
Hinner inte svara just då och sedan är det säkerhetskontroll och ombordstigning som gör att det dröjer ett tag innan jag har möjlighet att besvara samtalet. Kollega Per Axelsson i luren. Han vill kolla en detalj inför kvällens jubileumsmottagning och i förbigående nämner Per att det är hans 50:e odontologiska riksstämma.
I följd. Han har inte missat en enda! Visserligen talar han med en redan frälst, men kan ändå inte avstå från missionerandet att förklara betydelsen av att ha kontakt med kolleger och att följa odontologins utveckling i det vetenskapliga programmet.
Per, du är i sanning en förebild för oss alla. En del av det kollegiala mervärdet.
Du som läser dessa rader kanske känner någon som var på årets riksstämma? Inte säkert att du själv hade möjlighet att delta. Eller möjligen saknade du lust eller intresse.
Hoppas att du i så fall omprövar din inställning. Värdet av riksstämman och den kollegiala samvaron bygger på att vi är många som har intresse, lust och uthållighet. Precis som Per.
