Konsten att se nytt i det gamla

Krönika 5 sep 2013
Dela artikeln

Jag är ofta ute och cyklar. I alla fall till och från arbetet. Det är runt en mil från hemmet till redaktionen i Gamla stan.

Även om Stockholm ofta bjuder på trängsel och avgasspyende bilköer, har jag på den sträckan några saker jag njuter av varje morgon: Vyn över Årstaviken där roddarna klyver sjön på sin träning, koloniträdgårdarna i Tantolunden, doften av nymalet kaffe från caféet på Swedenborgsgatan och runt hörnet, på S:t Paulsgatan, lukten av nybakat bröd. Sen utsikten över Saltsjön sista biten över Slussen. Sämre start på dagen kan man ha.

Under en tid satt jag med en bedövande utsikt över Skeppsholmen, Djurgården och stadens inlopp framför mig. Varje dag, hela dagen. Vattnet som gick mellan stålgrått och blågrönt, vårgrönskan, sommarens glitter, höstens röda träd och vinterns fullmåne bakom Katarinahissen. Men snart såg jag det knappt. Det krävdes storögda besökare för att jag skulle återupptäcka det vackra. Och då hittade jag ibland saker jag inte sett förut.

Det som ligger framför oss varje dag blir lätt något vi inte ser. Ändå är det inte sällan just där i det vardagliga som det häpnadsväckande finns. Bara man tar sig tid att titta.
Tycker ni nu att detta börjar låta mer som inledningen till en bok från någon medioker livscoach än som en krönika i Tandläkartidningen, så vänta lite. Vad jag vill komma till är att detta förstås också gäller inom journalistiken, även vår journalistik.

Ofta är det bland det som blivit så invant att ingen längre tänker på det som de viktigaste nyheterna finns. Nyheter som bidrar till viktig förändring. Sen må det gälla tandvård, kommunala mutaffärer eller hbtq-rättigheter.

Så länge man är ny på ett område är man som besökaren som gapar över vyn: Är det sant? Är det där verkligen …? Inte kan väl …? Bra journalistik är att vara så nyfiken att man orkar vilja se något nytt varje gång man tittar på samma gamla utsikt.

Är vi på Tandläkartidningen just så nyfikna kan vi bjuda på saker som då och då får er att se helt nya saker i den gamla vanliga yrkesmässiga vardagen.

Att cykla till jobbet hjälper mig att komma ihåg det.

Text: Örjan Björklund

Dela artikeln
Örjan Björklund
Örjan Björklund
Journalist. Chefredaktör och ansvarig utgivare för Tandläkartidningen 2013–2015. Det här är en personlig krönika. Åsikterna är mina och speglar inte nödvändigtvis Tandläkarförbundets ståndpunkter.

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören.: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch