Kunskap är avgörande

Krönika 8 sep 2016
Dela artikeln

Att veta när man vet något och när man inte vet något – det är kunskap. Detta yttrande brukar tillskrivas Kon-fu-tze (Konfucius), en kinesisk filosof.

Att förstå begreppet kunskap kan vara ganska svårt, något som under sensommaren blev tydligt när USA:s hälsodepartement drog tillbaka sin rekommendation om daglig användning av tandtråd eftersom den vetenskapliga bevisningen var för svag.

Detta ledde till felaktiga tolkningar om att tandtråd inte gjorde någon nytta, en slutsats som det inte fanns något stöd för.

Verkligheten bakom tillbakadragandet var att det finns ett lagkrav att rekommendationerna ska ha vetenskaplig evidens, oavsett om det finns en i stort sett enig profession som anser att erfarenheten talar sitt tydliga språk. Därmed föll tandtrådsrådet.

Det vetenskapliga stödet var alltså svagt, även om erfarenheten gav oss en god empirisk kunskap, och det öppnade upp för en skuggdebatt.

Jag tror inte att många slängde vare sig tråd, stickor eller mellanrumsborstar, man tyckte nog att sunda förnuftet talade för att man ska göra rent alla tandens ytor, oavsett hur debatten går.

Men debatten som uppstod kommer ur ett verkligt problem, nämligen att det i dag finns stora kunskapsluckor kring den vård vi ger. Vi har ofta svårt att svara på hur pass bra vården är och vilket som är det bästa alternativet.

Det är inte första gången frågan om vetenskaplig bevisning är på tapeten.

När SBU i mars 2015 publicerade en översyn av kunskapsläget inom barn- och ungdomstandvården konstaterade man att det fanns stora luckor och stor osäkerhet om bästa möjliga behandlingsmetoder.

I arbetet med nationella riktlinjer för vuxentandvård kunde Socialstyrelsen och prioriteringskommittén konstatera samma sak, att vetenskapligt säker kunskap ofta saknades.

Inom tandvården har vi alltså ett läge där mycket av vår vård bedrivs baserat på kunskap som bygger på klinisk erfarenhet. Detta har vi sett fungerar – men är det verkligen det effektivaste sättet?

Används våra resurser för att hjälpa flest till bästa möjliga hälsa?

Det har vi svårt att svara på och jag kan därför konstatera att vi, för att slippa tandtrådsdebatter, behöver större satsningar på forskning för att sluta kunskapsluckorna. Munhälsa och odontologi glöms lätt bort när forskningsresurserna fördelas.

Just nu förbereds inom Rosenbads väggar en forskningspolitisk proposition som ska staka ut den forskningspolitiska inriktningen för, i första hand, de närmaste fyra åren, men perspektivet är längre än så. Därför är det en viktig proposition.

Förbundet har i inpass framfört vikten av att inte tappa odontologisk forskning, vi behöver kliniskt inriktad forskning som kan bidra till att sluta kunskapsluckorna.

Det är min förhoppning att regeringen Löfven gör en insats för den framtida munhälsan i Sverige genom att ge nödvändiga resurser till detta.

I arbetet med en god och jämlik munhälsa är kunskapen om vad som är bästa vård avgörande.

Text: Hans Göransson

Dela artikeln
Hans Göransson
Hans Göransson
Hans Göransson är ordförande för Sveriges Tandläkarförbund sedan 2014 och tandläkare/rådgivare på Folktandvården Sörmland.

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Just nu uppdaterar vi systemet. Om problemen med inloggning kvarstår om ett dygn, kontakta webbredaktören..: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.
Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch