Med tonvikt på artisteri

Krönika 9 apr 2013
Dela artikeln

Läser i tidskriften Dagens Medicin att flera landsting köper in ny, dyrbar och ofta oprövad teknik även till mindre sjukhus. I den aktuella artikeln diskuteras utrustning för robotkirurgi, med en apparatkostnad på storleksordningen några tiotals miljoner kronor. I en kommentar citeras en lundaprofessor som är kritisk till att urologisk robotkirurgi utförs på små enheter. Verksamheten behöver centraliseras. Till den egna universitetskliniken får man förmoda. I sak är det säkert rätt. Ny teknik bör införas mot bakgrund av evidens och med så kallat ordnat införande. Men så enkelt är det förstås inte. Inte heller inom tandvården. Jag tror att jag vet varför.

Länge har jag varit lockad att resa några dagar till Köln och den gigantiska dentalmässan som äger rum vartannat år: IDS. Det blev inget besök där för min del i år heller, men jag har nyss träffat en kollega som varit där. Mer om den träffen strax. IDS betyder »International Dental Show« och det är nog en bra sammanfattning. Nationalencyklopedins ordbok hjälper mig att tydliggöra ordet show. Det är en »föreställning med blandad underhållning … gärna med tonvikt på artisteri«. Artisteri mestadels utan evidens, kanske man kan förmoda.

Showen i Köln pågick några dagar i mitten av mars och på en kurs i Danmark under veckoslutet träffar jag en ung kollega som varit på IDS. Som skaffat ny utrustning där. Som redan prövat på patient och som nu föreläser om sina resultat. Showen är alltså inte ens riven och utflyttad innan han redovisar sina intryck av helt ny teknik: en bildscanner, höghastighetskamera som exponerar 3 000 bilder i sekunden som underlag för virtuell behandlingsplanering och tillverkning av kirurgmallar och tandkronor. Det är en klok och omdömesgill kollega med välrenommerad klinisk skicklighet. Han kan utan tvekan räknas till gruppen »early adopters«. De som mycket tidigt lockas av ny teknik och som gärna prövar i sin kliniska verksamhet. Precis som urologkirurgen på det lilla sjukhuset.

Återstår då problemet: Introduktion av ny teknik med total avsaknad av evidens. Nyfikna kolleger som inte vill vänta på andras omdömen. Ofta kostnadsdrivande ny teknik utan spår av hälsoekonomiska kalkyler. Och samtidigt kanske en billig investering för att locka och behålla kvalificerade medarbetare. Min gissning är att vi får utveckla nya samarbetsformer mellan forskande universitetskliniker och bejaka teknikhungriga kolleger i klinisk verksamhet, så att evidensen hämtas in och kritisk granskning sker. För en sak verkar trolig: The show will go on. Till varje pris.

 

Text: Björn Klinge

Dela artikeln
Björn Klinge
Björn Klinge
Parodontolog, odont dr. och professor i parodontologi vid odontologiska fakulteten, Malmö högskola samt professor vid Karolinska Institutet. Har en lång rad offentliga och föreningsuppdrag.

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören.: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch