Jag har försökt skylla min relativa okunskap om flora och fauna på min uppväxt i kanten av storstaden. Jag vill understryka att jag inte har några svårigheter att njuta av allt som naturen bjuder på i form av djur och växter, det är bara det att jag inte känner namnen på dem alla; bland djuren är det fåglarna jag har problem med. Men eftersom mina väninnor som har vuxit upp på samma plats och gått i samma skolor som jag är hängivna fågelskådare inser jag att det där med uppväxten inte håller.
Jag får helt enkelt nöja mig med att titta, lukta och lyssna på naturen utan att vara presenterad för alla dess invånare med namn. Men visst avundas jag dem som när de anar att något rör sig i en trädkrona inte bara kan se att det är en fågel utan också känner igen dess sång och namn.
I det här numret möter vi en sådan person. Han heter Michael Wikinger och är inte blott tandläkare utan också fågelskådare.
På sidorna 51–53 visar han bilder på några av sina vänner i trädtopparna. Nu när naturen är som vackrast borde man kanske passa på att ta en del av sin semester för att riktigt hinna njuta av både blomsterprakt och fågelsång innan högsommarens hetta och kompakta grönska blir alltför överväldigande. Men i stället ägnar vi på Tandläkartidningens redaktion oss åt att förena nytta med nöje inomhus: vid sidan av det ordinarie arbetet förbereder några av oss en genomgripande förändring av tidningens hemsida.
Tillsammans med två konsulter försöker vi tänka som ni som är hemsidans besökare gör. Sen skissar vi på papper, klipper, klistrar, flyttar om och spånar vidare. Vi får snilleblixtar, förkastar dem, prövar nya idéer och hamnar ibland på utgångspunkten igen. Det är verkligen ett privilegium att få hänge sig åt ett målinriktat fantiserande på arbetstid! Snart tar experterna på teknik
och design över jobbet medan vi på redaktionen ägnar oss åt spänd väntan och vistelse i naturen.
I augusti ska ni kunna vara med om premiären för nya www.tandlakartidningen.se.
