Min version av verkligheten

Krönika 4 apr 2012
Dela artikeln

På bilden från mitt dop sitter jag i farfars knä. Han är uppklädd i mörk kostym med en liten mönstrad fluga inklämd under hakan. Ett par breda hängslen håller uppe byxorna över den omfångsrika midjan. Tvärsöver den spända västen hänger kedjan till hans fickur och längs kavajslaget kan man ana sladden till hörapparaten. Käppen är undanställd och han vilar på en stol vid den öppna spisen. Han verkar gammal och trött. I alla fall är det så jag minns honom.

I rollen som nybliven farfar har jag svårt att hitta likheter med mina äldre föregångare. Detta är förvisso inte en helt objektiv tolkning. Mer neutrala betraktare skulle säkert kunna anklaga mig för bristande självinsikt, åldersoptimism eller möjligen jäv. Och visst kan det ligga något i detta. Generationsklyftan varierar i bredd beroende på vilken sida man står på.

Jag var endast elva år när jag kallades farbror för första gången. Det var i en tobaksaffär där en osnuten unge på möjligen tre eller fyra år gav mig en tillfällig identitetskris. Farbror var ett uttryck som jag använde om män med hatt. Det var knappast en korrekt beskrivning av en fortfarande okysst mellanstadieelev.

Verkligheten kan upplevas olika beroende på ur vilket perspektiv den betraktas. Den absoluta sanningen existerar sällan utanför den vetenskapliga teorin. I en komplex vardag baserar vi därför många professionella beslut på personliga tolkningar och klinisk erfarenhet. Vid första anblicken verkar detta förnuftigt, men tränger man in djupare kompliceras bilden en smula. Klinisk erfarenhet är ett trubbigt verktyg, i synnerhet om det medför att man ska bedöma sitt eget arbete. De flesta torde se om en behandlingsmetod alltid, eller möjligen aldrig, lyckas.

Men hur stor skillnad mellan olika metoder kan vi upptäcka på fri hand, utan en mer strukturerad uppföljning? Sett ur ett hälsoekonomiskt perspektiv kan några få procents skillnad ha stor inverkan både på patient och samhälle.

Inom tandvården har vi en tradition att beskriva vår verksamhet med produktionsmått. Frågeställningar kring hur många är vanligare än hur bra. Vi saknar därför en objektiv beskrivning av behandlingsresultat i allmänpraxis. Att delta i ett kvalitetsregister är ett viktigt sätt att öka sin kunskap. Men även egna, enklare modeller för uppföljning kan ge dig ett bättre beslutsunderlag. Samhällets krav på dokumenterad service och kvalitet ökar. Nu gäller det bara att vara med när tåget går.

Text: Thomas Jacobsen

Dela artikeln
Thomas Jacobsen
Thomas Jacobsen
Allmäntandläkare, odont dr. Arbetar med forskning och utveckling hos Folktandvården Västra Götaland. Adjungerad lektor vid kariologen, Göteborgs universitet.

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören.: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch