Det är länge sedan nu. En positiv minnesbild av min egen disputation. Det var en välfylld aula. Opponent och respondent på scenen och i främsta raden betygsnämnd och handledare.
Efter avslutad disputation skål i champagne och på kvällen en disputationsfest, som ett crescendo efter avslutad forskarutbildning. Glada minnen som etsat sig fast.
Det är annorlunda nu i covid-tider. Har just varit opponent i Köpenhamn tillsammans med en kollega (i Danmark är man alltid två opponenter). Min första fråga till respondenten är vad som känns bra och mindre bra med en digital disputation. ”Det är nog mindre nervöst så här”, svarar hon och tillägger: ”Men att vi inte alls kan fira är sorgligt. Det blir ju också mitt minne.”
