Några råd till en ny kollega

Krönika 21 feb 2014
Dela artikeln

Så välkomnar vi ytterligare en grupp nyutexaminerade kolleger till ett spännande yrkesliv. Men resan är inte över bara för att man tar klivet ut genom dörren på institutionen. Det är nu som de största utmaningarna kommer.

Jag blev djupt hedrad av att få hålla högtidstalet till studenterna i samband med deras examination. Men insåg samtidigt att det fanns många råd jag ville förmedla efter drygt 30 år i yrket. För att kunna ta ett bra beslut sammankallade jag mina tio bästa vänner, tillika kolleger, till en konsensuskonferens. Mot löfte om mat och dryck lovade de att delta.

Som ni säkert inser spårade tillställningen ur tidigt på kvällen. Inom en timme slutade alla att lyssna och pratade i munnen på varandra. Och eftersom protokollföraren somnade först har det i efterhand varit svårt att sammanfatta våra tankar och idéer. Efter stöd från Riksantikvarieämbetet har vi nu lyckats gräva fram och återskapa, vad vi tror är, väsentliga delar av samtalet.

I min hand fick jag av arkeologerna en påse med några omaka ting; en kort påle och en hammare, en äldre kursbok i anatomi och en gummisnodd, samt ett par luppglasögon. Utan att hävda att denna beskrivning är fullständig har vi lyckats rekonstruera följande tre råd till en nyutexaminerad kollega:

  • När ni får den första tjänsten och slår ner er första bopåle – se till att den sitter stadigt i marken. Att kunna träffa sina patienter flera gånger, och se resultatet av den behandling ni givit dem, skapar ödmjukhet. Dessutom – försök systematiskt att följa upp era resultat. Att “ha en känsla av” ligger ofta långt från sanningen.
  • Min lärobok i anatomi är den enda bok jag har kvar från studierna. Anatomin är oförändrad medan i princip allt annat är nytt. Fortlöpande kompetensutveckling är nödvändig. Det ryktas att SBU håller på att ta fram en gummisnodd som fästs i bältet och drar tillbaka er till den akademiska världen så fort det behövs.
  • Luppglasögon är ett fantastiskt hjälpmedel. Man kan avgränsa synen till endast ett par tänder och slipper veta om patienten är vid medvetande eller ej. Ibland är det bra att vända på lupparna, att se helheten både hos patienten och samhället.

 

Riksantikvarieämbetet meddelar att fortsatta utgrävningar kan komma att kasta ytterligare ljus över frågan.

Text: Thomas Jacobsen

Dela artikeln
Thomas Jacobsen
Thomas Jacobsen
Allmäntandläkare, odont dr. Arbetar med forskning och utveckling hos Folktandvården Västra Götaland. Adjungerad lektor vid kariologen, Göteborgs universitet.

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören.: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch