Panikåtgärder kan vara förödande

Krönika 13 feb 2020
Dela artikeln

Om man kunde ställa diagnos på svensk tandvård skulle man antagligen, efter inhämtande av diverse statusuppgifter, komma till slutsatsen att det inte bara finns ”liv i gubben” utan att den på det stora hela mår skapligt bra.

Visst har vi utmaningar och krämpor, men det är inte så konstigt med tanke på exempelvis begränsningar i individuell arbetstid, verksamhetstid eller livslängd. Vår vision i Sveriges Tandläkarförbund är dock alltjämt att svensk tandvård ska präglas av kunskap och kvalitet i världsklass.

En av våra utmaningar handlar om att säkerställa att återväxten av nya tandläkare håller den standard och har de förutsättningar som krävs för att inte bara upprätthålla nuvarande standard utan också utveckla den.

Därför är det bekymmersamt att ta del av den oro som förmedlas av ansvariga för våra lärosäten, då de i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 7 januari skriver att det är ett akut läge för tandläkarutbildningen. Det som gör läget akut är att det saknas kompetenta lärare och att pensionsavgångar de närmaste åren kommer att förvärra situationen ytterligare. Lärosätena har uppenbarligen haft svårt att trygga återväxten av de nyckelaktörer som bidrar till att skapa basen för varje ny tandläkares kommande tandläkargärning.

Nu är det ju inte bara inom tandläkarutbildningen som det rapporteras om problem med tillgången på personal. Liknande situationer föreligger i större delen av landet inom såväl allmän- som specialisttandvård.

Det märkliga är att tillgänglig statistik visar att andelen tandläkare per invånare ligger väldigt stabilt över tid. Det är också så att det finns många disputerade tandläkare utanför högskolorna.

Ingen kan förneka att det saknas tandläkare på många håll, men det går inte att bortse från att de finns där någonstans. Av det skälet blir det särskilt viktigt att noggrant tänka igenom vad som kan göras för att säkra tillgången på tandläkare för att klara såväl utbildningens som befolkningens behov.

En utveckling som styrs av panikbetonade åtgärder kan vara förödande. Inom professionen måste vi inta en ledande roll i frågan.

Text: Chaim Zlotnik

Dela artikeln
  1. Kommentar från Christel Larsson 18 februari 2020:

    Undrar om vi läst samma debattartikel? Jag hittar nämligen inga panikåtgärder. Istället ser jag kloka konkreta förslag som på både kort- och lång sikt kan häva problemet.
    Men vi har kanske olika syn på åtgärder? Kanske menar du att vi bör avvakta lite till? “Ingen åtgärd” är ju en enkel utväg. Både i kliniken och politiken. För jag hittar inga som helst förslag på åtgärder i din krönika. Men så kanske vi även har olika syn på om situationen på våra lärosäten överhuvudtaget är ett problem?

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in, kontakta webbredaktören: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch