Att vara tandläkare innebär för de flesta av oss att vi ska ha som mål att läka tänder. Vi häver sjukdomsförlopp för att därefter konservera och rekonstruera tänder på ett estetiskt godtagbart sätt. Tandvård är också ett vidare begrepp, som enligt tandvårdslagen avser ”åtgärder för att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador i munhålan”.
Därför ligger det något motsägelsefullt i begreppet kosmetisk tandvård. Hur kommer kosmetik in i den definitionen, kan man undra. Icke desto mindre finns det. Jag har träffat kolleger som hängivet ägnar sig åt det och inlevelsefullt beskriver den ömsesidiga tillfredsställelse som uppstår hos både patienter och behandlare efter utförda åtgärder.
Som professionsföreträdare önskar jag ordning i systemen, så att konflikter mellan de ramar vi arbetar inom inte riskerar att påverka värdet som ligger i att inneha en tandläkarlegitimation.
Det är inte min avsikt att anlägga någon särskild värdering på kosmetisk tandvård som företeelse eller de kolleger som ägnar sig åt det. Det som väcker mitt intresse nu är hur de principer och regler som finns samspelar med verkligheten, till exempel hur tandvårdslagen eller tandvårdsstödet förhåller sig till kosmetisk tandvård. Kanske förhåller det sig så att visst civilkurage mot rådande sanningar faktiskt medför den utveckling vi eftersträvat. Utan visioner och vilja att försöka skulle vi inte hamnat där vi är i dag – med en tandvård i världsklass.
Många gånger föreligger kongruens och harmoni mellan regelverk och krav, men det uppstår ibland konflikter. Det är därför viktigt att upprätthålla ett levande samtal inom tandvårdsprofessionen och med tandvårdens aktörer. Då landskapet även förändras för oss tandläkare, med en betydande förskjutning mot fler anställda, finns stort behov av anslutning för att gemensamt diskutera och möta framtiden som andra vill se den, men framför allt påverka den i en riktning som gynnar både patient och tandläkare över tid.
Just nu pågår ett antal utredningar som syftar till att bidra till att såväl styra som prioritera den tandvård som ska ges. Till detta kommer utredningen om jämlik tandhälsa där många ger uttryck för oro kring slutsatser som skulle kunna sätta kända förutsättningar och villkor för att bedriva tandvård ur spel. Vi vet ännu inte vart det lutar, vilket många upplever som oroande i sig.
