Sedan drygt 30 år har British Medical Journals (BMJ) julnummer visat upp en lättare sida av vetenskap.
2003 publicerades den numera klassiska artikeln om avsaknaden av evidens för fallskärm. Några år senare kunde Colman et al konstatera att huvudpersoner i tecknade filmer för barn hade en högre risk (riskkvot 2,52; 95 procent konfidensintervall 1,30–4,90) att dö än personer i thrillrar för vuxna.
I en multi-centerstudie från 2013 kvantifierades konsumtionen av choklad på brittiska sjukhus. Medelöverlevnaden för en chokladbit var 51 minuter.
Man kunde dessutom konstatera att konsumtionen inte var linjär utan avtog över tid. Halveringstiden (tiden då hälften av all choklad var konsumerad) uppgick till 99 minuter.
Samma år kunde några kardiologer från Irland visa att personer från Dublin med efternamnet Brady hade en större risk att utveckla bradykardi. En slutsats som öppnade för en diskussion kring nominativ determinism, att en persons namn har betydelse för dess hälsa.
Under senare år har BMJ:s julnummer alltmer uppmärksammats i medierna. Många har möjligen redan läst om analysen av James Bonds alkoholvanor. ”Shaken, not stirred” orsakades möjligen av alkoholinducerad tremor.
Även förklaringen till renen Rudolfs röda nos har rönt uppmärksamhet.
Men när en ansedd tidskrift som BMJ bjuder in till vetenskaplig humor, finns det anledning att varna för risken att budskapet tas bokstavligt.
I en systematisk översikt har det Nordiska Cochrane Centret i Köpenhamn undersökt om artiklar i BMJ:s julnummer citerats i andra vetenskapliga sammanhang.
Tyvärr kunde de påvisa ett nytt problem inom medicinsk forskning: Serious Idiopathic Loss of Ludic ironY (SILLY) bias.
