Samarbete lönar sig

Krönika 23 maj 2013
Dela artikeln

Vi sitter i en arbetsgrupp och försöker få ihop vardagens pussel. En hårdnande konkurrens mellan verksamhetens olika grenar: linjeorganisation, undervisning, den egna forskargruppen och samverkan med omgivningen skapar allt oftare problem och konflikter i vardagen. Det framstår allt tydligare att det gäller både och, inte antingen eller.

Alla delar är viktiga. Konststycket är att finna respekt och framgångsrika samverkansformer för alla ingående delområden. Det skaver ofta i gränsytorna och det händer att såren blir kroniska och ibland akutiserade och ymnigt blödande, om liknelsen tillåts. Respekten för den andres verksamhet är inte alltid självklar, men en ledare förväntas kunna hantera alla skilda delar, i den helhet som kallas akademi.

Hur bör konflikter hanteras mellan forskargrupper, eller mellan forskning och administration? Hur bör forskare som konkurrerar om samma begränsade resurser bemöta sina kolleger? Hur ska tandvårdens olika aktörer hantera intressemotsättningar? Genom att låtsas som ingenting? Genom att utdela första smällen, där anfall är bästa försvar? Genom att vända andra kinden till?

Statsvetaren Robert Axelrod har svaret: Vänlighet och samarbete lönar sig, däremot inte att vända andra kinden till. Nu får han pris för sin forskning på området och tilldelas det Skytteanska priset i statskunskap för att “i grunden ha förändrat vår syn på förutsättningarna för mänskligt samarbete”, som prismotiveringen lyder. Prispengarna kommer från den donation till en professur i vältalighet och statskunskap vid Uppsala universitet, som riksrådet Johan Skytte gjorde år 1622 . En väl förvaltad donation, må man tycka.

Pristagarens forskning bygger på spelteori. Genom att studera olika beslutssituationer som spelarna befinner sig i, och hur beslutsstrategier kan utvecklas för att hantera dessa situationer, drar Axelrod viktiga slutsatser om hur individuella fördelar kan underordnas kollektiva samverkanslösningar för att nå framgång. Ett viktigt skäl som gör att samarbete växer fram som framgångsrik strategi, är att spelarna kan komma att möta varandra igen. Då gäller det att inte ha skaffat sig fiender. En samarbetspartner är mer framgångsrikt för lyckat spelavslut.

Axelrods mest citerade bok är »Från konflikt till samverkan« (The Evolution of Co-operation, 1984) och kommer i ständigt nya upplagor. Boken är förstås läsvärd långt utanför statskunskapens snävare gränser. Också inom tandvården. Eller frestas man säga: särskilt inom tandvården. Såväl inom den odontologiska akademin som i den kliniska vardagsverksamheten.

 

Text: Björn Klinge

Dela artikeln
Björn Klinge
Björn Klinge
Parodontolog, odont dr. och professor i parodontologi vid odontologiska fakulteten, Malmö högskola samt professor vid Karolinska Institutet. Har en lång rad offentliga och föreningsuppdrag.

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören.: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch