Snart bara spik till soppan

Krönika 10 nov 2016
Dela artikeln

Att koka soppa på en spik; de flesta av oss har säkert någon gång läst sagan om luffaren som sa till den snåla gumman att han kunde koka soppa enbart på den spik han hade med sig.

Allt eftersom vattnet kokade upp lyckades han få gumman att bidra med olika ingredienser. Till slut blev det en ganska välsmakande soppa, fast gumman trodde hela tiden att det var spiken som var det viktiga.

För ett par veckor sedan träffade jag representanter från våra fyra lärosäten med anledning av förbundets enkätundersökning Framtidens tandläkare. Vi diskuterade utfallet av undersökningen och hur de nya tandläkarna upplevde att de förberetts för att möta framtiden.

Eftersom en tandläkare ofta är yrkesaktiv i 40 år, och de barn vi möter i slutet av vår karriär kan förväntas ha med sig minnen av hur de upplevde tandvården och besöken hos oss livet ut, lämnar vi spår som varar i över ett sekel.

Ett hisnande perspektiv. Det innebär att det är viktigt att vi tandläkare lämnar lärosätena med en god kunskapsbas och med förmågan till fortsatt lärande under hela yrkeslivet.

Enkäten visar att det mesta ser bra ut, de flesta studenter är nöjda med sin utbildning och känner att de har en bra kunskapsbas. Det som inte var lika bra var hur man upplever resultatet av den kliniska färdighetsträningen.

Det var när vi pratade om detta som jag började reflektera över luffaren som skulle koka soppa.

Det är många delar som är svåra att få ihop, och låt mig säga det direkt: Jag har mycket stor respekt för de insatser våra lärosäten gör för att lösa ekvationen. Det behövs ofta en list lik luffarens för att få till det, trots knappa resurser.

  • Under utbildningen behövs bra lärarhandledning. Med ett system där den årliga budgetuppräkningen ligger klart under kostnadsutvecklingen, i form av hyror, löner och material, urholkas ekonomin ständigt. Resurserna att ge bra handledning krymper, det måste säkert märkas i stödet på sal.
  • Det behövs lämpliga patientfall. Många gånger är det svårt att klara rekryteringen. Eftersom dagens tandvårdsstöd ser ut som det gör fungerar det dåligt att ge vård till reducerat pris. Man får inte kostnadstäckning om man rabatterar priset, för då riskerar också högkostnadsskyddet att sjunka, i synnerhet vid de högsta ersättningsnivåerna. Dessutom är det nog ingen överdrift att påstå att tolvmånadersgränsen närmast motverkar rekrytering av lämpliga patienter till lärosätena eftersom behandlingsperioderna ofta behöver vara längre än tolv månader.
  • Det behövs definitivt kliniska situationer. För ett tag sedan publicerades det uppgifter om att det förekommer i europeiska utbildningar att tandläkare går igenom sin utbildning utan att behandla patienter.

Vi är inte där än, men om inte politikerna tar ansvar för utbildningens kvalitet och ger tillräckliga resurser, kommer våra lärosäten att tvingas koka soppa på en spik.

Det kommer varken vi som yrkeskår eller våra patienter att gagnas av.

Text: Hans Göransson

Dela artikeln
Hans Göransson
Hans Göransson
Hans Göransson är ordförande för Sveriges Tandläkarförbund sedan 2014 och tandläkare/rådgivare på Folktandvården Sörmland.

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören. redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch