Styrka genom samarbete

Krönika 26 maj 2016
Dela artikeln

Enighet ger styrka – det är ett ordspråk som brukar tillskrivas Aisopos, mest känd för sina fabler om åsnan mellan hötapparna och kapplöpningen mellan haren och sköldpaddan. Han visade också på styrkan i ett sammanhållet agerande i berättelsen ”Kvistbunten”, där en ensam kvist gick lätt att knäcka, men om kvistarna var samlade i en bunt var det nästan omöjligt att knäcka dem.

Jag har skrivit om det tidigare, men det tål att upprepas: Det är tillsammans vi kan staka ut och nå gemensamma mål. Det känns väldigt påtagligt när jag nu sitter och förbereder mig inför CED:s General Meeting i Haag i Nederländerna.

CED (Council of European Dentists) är tandläkarprofessionens gemensamma röst i EU och samlar över 340 000 tandläkare från 30 europeiska länder. CED har funnits sedan 1961 och gör ett viktigt arbete för både tandläkare och patienter genom att försvara höga krav på tandvård och patientsäkerhet i hela Europa.

I ett Europa med en hög rörlighet mellan länderna och en ökad grad av övernationella beslut är det viktigt att den europeiska tandläkarkåren samverkar. Genom att göra det har vi större möjligheter att påverka de beslut som fattas.

De frågor som CED på uppdrag av EU:s tandläkarorganisationer, bland annat Sveriges Tandläkarförbund, arbetar med är inom så vitt skilda ämnen som förebyggande tandvård, regelverk för medicintekniska produkter, miljökrav, material, utbildning, e-hälsa, rörligheten inom Europa för tandläkare och patienter, ja, till och med hur frihandelsavtal mellan EU och andra delar av världen påverkar situationen för tandläkarkåren i Europa och därmed Sverige.

Utöver det löpande arbetet i olika utskott och med ett kontor i Bryssel, möts de nationella organisationerna och deras representanter två gånger om året för att diskutera och göra politiska ställningstaganden som ska ge ledning för arbetet: Vad är viktigt för tandläkarkåren att påverka?

Mötena är också, på samma sätt som i vårt nordiska samarbete, värdefulla tillfällen att dryfta gemensamma frågeställningar. Många av utmaningarna på nationell nivå är så lika att erfarenheter från andra länder kan underlätta för oss.

Eftersom mycket av vår vardag styrs av EU-direktiv, är insatserna som görs via CED för att få besluten så bra som möjligt redan på EU-nivå viktiga. Ju bättre utdelning vi kan få, så att direktiv tar hänsyn till vår professionella vardag och de önskemål och behov vi ska möta och uppfylla från våra patienter, desto lättare blir arbetet på hemmaplan.

Därför är Europaarbetet en viktig del i Tandläkarförbundets arbete.

Text: Hans Göransson

Dela artikeln
Hans Göransson
Hans Göransson
Hans Göransson är ordförande för Sveriges Tandläkarförbund sedan 2014 och tandläkare/rådgivare på Folktandvården Sörmland.
  1. Kommentar från Bobbie Beckman 29 maj 2016:

    Enighet ger styrka säger Hans Göransson och syftar på CED.
    När det gäller motstånd mot förbud att använda kvicksilver som fyllningsmaterial, så kan CED ( Council of European Dentists) lugnt räkna med att man har de flesta av Europas tandläkare med sig.
    CED är, som Hans Göransson skriver, tandläkarprofessionens gemensamma röst i EU.
    CED är en sammanslutning av de olika tandläkarorganisationerna inom EU och representanterna skall framföra sina organisationers åsikter.
    Hans Göransson kan inte framföra sin egen åsikt utan ett förslag riktat till CED:s Generalförsamling måste komma från ett beslut av Sveriges Tandläkarförbund.
    Han kan däremot föreslå, och uppmana andra till att ta ett beslut att framföra förslaget att de andra 29 medlemsländerna följer Sveriges exempel och förbjuder användningen av kvicksilver som fyllningsmaterial.
    En av grundstenarna i CED är att medlemsstater skall meddela och stimulera andra medlemmar till förbättringar inom tandvården som man anser är av betydelse för professionen inom EU.
    Sverige har som första land beslutat att förbjuda kvicksilveranvändning inom tandvården. Det är ett stort beslut med tanke på hur viktigt det är för Europas tandläkare att få behålla användningen av amalgam.
    Det borde ligga in Sveriges Tandläkarförbunds intresse att inför det fortsatta arbetet inom CED genom vårt ombud verka för att övriga medlemsländer följer Sveriges exempel. Det är ett enkelt, lättbegripligt förslag som varken kostar prestige eller pengar. Tvärtom. Ute i Europa har bilden av Sverige som ett föregångsland i kampen mot miljöförstöring och förgiftning av människor och djur stärkts av detta beslut. Man slipper i framtiden dyra sjukkostnader, kostnadskrävande saneringar och dyrbara och svårkontrollerade system för omhändertagande av kvicksilverutsläpp.
    CED har, som Hans Göransson skriver, i enad styrka stått emot alla försök att införa ett totalt förbud mot amalgamanvändning. Så sent som förra året presenterade CED:s arbetsgrupp för amalgam och andra fyllningsmaterial inför Europakommissionen CED:s ståndpunkt att amalgam är ett säkert och användbart material med patientens bästa för ögonen.
    I juli 2014 gjorde sig samma representant för CED till tolk för uppfattningen att alla tandläkare inom EU är mycket känsliga för materialsäkerhet och miljöfrågor.
    Fakta:
    En rapport från UNEP ( FN:s miljöprogram) visar att tandläkarna per capita i Europeiska Unionen är den största användaren av kvicksilver i världen – konsumtionen uppgår till minst 95 ton kvicksilver per år (1914 COWI Study on implementation of the MINAMATA Convention on Mercury, 4-3) för tillverkning av amalgamfyllningar.
    I Europa svarar tandläkare för den största nedsmutsningen av naturen med kvicksilver. ( AMA/UNEP teknisk rapport för Global Mercury Asessment, 2013).
    Enligt UNDP:s rapport är 25% av de miljökänsliga europeiska tandläkarnas kliniker utan vare sig filter eller cyklonsug för att separera kvicksilver från praktikens avlopp.
    De befintliga separationssystemen fungerar högst olika och med skiftande resultat, och någon kontroll av effektiviteten finns inte alls. Man kan föreställa sig en mycket svag oro för det kvicksilver man skickar ut i naturen bland de tandläkare som fortfarande tror på sagan om det ofarliga amalgamet ( Se tidningen BAMSE, juninumret 2016).
    COWI Study (4.5.5) konstaterar: ” If a more effective and speedy measure for reduction of releases and adverse effects from dental amalgam is desired, an EU wide ban on dental amalgam, with exemptions for specified demanding filling situations *, would achieve that.”
    Jag tycker att Hans Göransson, vår representant i CED: s Generalförsamling, skall föra upp denna fråga och förslag till en lösning på Generalförsamlingens dagordning, kanske före de viktiga frågorna om blekmedel för tänderna, och effektivitet hos härdlampor som för närvarande skall behandlas på mötet som Hans Göransson sitter och samlar sig till.
    Om det är någon som tror att CED på något sätt oroar sig för riskerna med att stoppa kvicksilver i munnen på folk så räcker det med att läsa rubrikerna på deras ”Dental Sector as a Source of Mercury Contamination:
    – Patient risk increased without amalgam
    – Stability of health care system at risk
    – Environmental risk can be handled
    – Waste management
    – Amalgam separator in all clinics/practices ( Koegler report Eur Commission: only 8 Member States have a complete installation of amalgam separators)”

    Min kommentar: 8 av 29 medlemstater.
    Ett menlöst förslag för att slippa undan går ut på att man skall förbjuda lösviksförsäljning av amalgam, till förmån för kapslar. För det första läcker kapsalar som man skakar till över 40°C ett moln av kvicksilverånga och droppar. För det andra har förslaget ingen som helst effekt på det verkliga problemet med kvicksilver: hälsa och miljöförstöring. Vanemänniskor som tandläkare är, så invaggas man i tron att problemet är löst och säkerheten uppnådd med med kapslar.
    *) with exemptions for specified demanding filling situations * från texten ovan:
    Det är ett försök att mildra effekten av ett amalgamförbud genom att tillåta undantag från förbudet i fyra speciella fall ( ursprungligen lånat från ett danskt lagförslag):
    1.Tandläkaren får endast använda amalgam om han anser att det behövs(!)
    (Hans Göransson, ett bidrag till din ordspråksamling: man har satt bocken till trädgårdsmästare)-
    2.Kaviteten går inte att hålla torr
    Nej, det kommer saliv överallt. Försök med en salivsug. Är det något man inte skall stoppa i ett fuktigt, varmt hål, så är det en rostande klump amalgam.
    3.Det är svårt att komma åt.
    Ja, det är en del av ykets skrovligheter att man oftast inte får in hela handen i munnen. De flesta tandläkare brukar klara av det med instrument, och då går det lika bra med komposit.
    4. Fyllningen är mycket stor och det är långt till nästa tand.
    Om det är en kostnadsfråga, så är skillnaden i pris mellan amalgam och komposit försumbar, och värd det faktum att amalgam , förutom att vara giftigt, är ett mediokert fyllnadsmaterial och dessutom fult.
    Dessa undantag är så allmänt hållna att de knappast utgör någon spärr för den tandläkare som i lugn och ro vill fortsätta att förgifta omgivning, patienter, sköterskor och sig själv.
    Minamata är inte bara namnet på den plats där en av de mest fasansfulla kvicksilverkatastrofer drabbade en hel by i Japan på 50-talet, utan har tagits som namn på den väldsomspännande kraftansträngning bland jordens stater som går ut på att för alltid eliminera användningen av kvicksilver ur Industri, jordbruk och tandvård.
    Bobbie Beckman, leg. tandläkare

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören.: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch