Styrning kräver eftertanke och förankring

Krönika 12 dec 2019
Dela artikeln

Jag har tidigare pekat på tandvårdens potential att bidra till den allmänna hälsan, dels diagnostiskt, dels utifrån möjligheten att arbeta förebyggande och hälsofrämjande. Vi skulle bland annat kunna skapa patientnytta genom att utföra screening, provtagningar, vaccinationer och ge hälsofrämjande information.

I dag är gränssnitten otydliga, inte bara för patienterna utan även för oss som arbetar inom tandvårdsprofessionerna och de övriga professioner vi samverkar med.

Det är antagligen så att hälso- och sjukvården har en del att ge oss i tandvården, men från min utgångspunkt som tandläkare ser jag att det framför allt är tandvården som har en hel del att ge hälso- och sjukvården. Det enkla skälet är att vi har hög vårdkompetens och väldigt många patientmöten.

Om vi inom tandvården ska ta ett bredare ansvar för befolkningens hälsa är alltså några grundläggande förutsättningar redan på plats. Självklart ska vi vara med och bidra till att angelägen och prioriterad vård ska kunna utföras på ett ännu bättre sätt.

Socialstyrelsen har nyligen i en rapport kartlagt hinder för samverkan mellan tandvård och hälso- och sjukvård och samtidigt redogjort för vilka insatser som krävs för att öka sådan samverkan. Det är en tänkvärd analys. Om samverkan ska kunna utvecklas är rapporten ett bra underlag, framför allt i ett systemperspektiv där journalsystem, kompetensutveckling och kunskapsstyrning, ledning och finansiering är viktiga faktorer.

Som jag ser det måste vi dessutom addera ytterligare faktorer, nämligen verkligheten och tandläkarnas individuella förutsättningar. Som det ser ut i dag lider tandvården i stora delar av landet av bemanningsproblem. Vi behöver alltså inte mer att göra, och det gäller alla personalgrupper.

Om en samverkan mellan oss och hälso- och sjukvården ska kunna öka är det nog nödvändigt att börja där reella förutsättningar finns. En tydlig sådan förutsättning är att vi på klinik- och behandlarnivå har tid för det. Om det hade funnits en tillgänglig överkapacitet inom tandvården skulle det vara naturligt att vidga arbetsfältet. Som det är nu prioriteras det på de flesta håll redan rejält för att hinna med det som är mest angeläget.

Tandvården och hälso- och sjukvården har utvecklats och förädlats under århundranden, både var för sig och i samtakt. Riktningen är framtiden, sannolikt kommer många professioner och discipliner att involveras. Därför ska vi styra med eftertänksamhet och förankring, annars riskerar vi utarmning i stället för synergivinster för tandvården och dess patienter.

Text: Chaim Zlotnik

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in, kontakta webbredaktören: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.
Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch