Utveckling kräver tillit till professionen

Krönika 1 apr 2021
Dela artikeln

En snabb sökning på begreppet ”behov” visar följande beskrivning: Behov är ett inneboende krav på upphävande av viss brist, medvetet eller omedvetet. Behov kan delas upp i primära och sekundära. Man kan också dela in behov i fysiologiska, psykologiska och sociala behov.

Jag vågar påstå att vi tandläkare är skickliga på att balansera alla ovanstående vinklar av våra patienters behov. En förutsättning för att även fortsatt låta behoven styra är ett system som ger en fortsatt tillit till professionen att balansera och utveckla svensk tandvård och individens tandhälsa. Den utvecklingen är i rörelse och siffrorna på aggregerad nivå visar att det är en positiv rörelse.

Vi kan på klinik, mottagnings- eller organisationsnivå jämföra våra patienters tandhälsa. Parallellt ska tandläkaren i sin roll som behandlare alltid sträva efter att hålla varje patient frisk och i förekommande fall häva sjukdomsprocesser – läka tänder (därav ordet tandläkare), häva smärta, återställa funktioner som tugg- och talförmåga, skapa och säkra bettstöd, estetik och annat som bidrar till individens välbefinnande. I dessa lägen kan det vara svårt att argumentera för vad andra accepterar, väljer eller prioriterar. Vems behov är det som ska styra? Hur mycket frisk har man rätt att bli?

“Vi måste investera tid i att komma överens om definitioner, mål och syfte.”

Vi strävar alla, mer eller mindre, mot ett bättre liv och en lättare tillvaro. Den drivkraften har hållit oss vid liv under tusentals år, men har också inneburit stora påfrestningar på vår planet. För att hantera konsekvenserna av vår framfart behövs ytterligare utveckling och framsteg för att uppnå en hållbar balans. Jag brukar ofta referera till att vi i Sverige ligger i den 90:e percentilen vad gäller levnadsstandard i relation till vår omvärld, samt att vi tandläkare sannolikt också hamnar där om vi jämförs med befolkningen nationellt.

Vi har det förhållandevis bra, men förbättring och utveckling är drivkrafter som jag tror varken är möjliga eller önskvärda att kväva, oavsett utgångsläge. Vi är samlare av såväl erfarenheter som materiella ting.

Det mesta i vår tillvaro handlar om balans och relationer. Därför bör allt sättas in i ett sammanhang och ses i ett historiskt perspektiv. Vi måste investera tid i att komma överens om definitioner, mål och syfte. Denna typ av analysarbete mår vi alla bra av och är en viktig del i vårt lärande; vilka bedömningar och analyser gör kollegerna och varför då? Det kräver övning och mognad att kunna ta till sig andras bedömningar och ompröva sina ställningstaganden. Som erfaren tandläkare är det något av det mest värdefulla man kan ge sina yngre kolleger, ett prestigelöst och nyfiket förhållningssätt som är redo för omprövningar. Det är något som är fint att även unna sig själv då och då.

Text: Chaim Zlotnik

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören. redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch