Jag har länge hävdat att vi ofta överskattar betydelsen av att välja ”rätt” komposit. Fyllningars överlevnad påverkas även av faktorer som går att knyta till både patient och operatör1. Stödet i litteraturen för min tes är relativt gott, men resonemanget förutsätter att fyllningsmaterialet uppfyller grundläggande kvalitetskrav. En nyligen publicerad vetenskaplig studie2 antyder att så inte alltid är fallet.
Ett fåtal försäljare av dentalartiklar marknadsför sedan en tid kompositmaterial under eget namn och med ett lägre pris än många märkesprodukter. I artikeln hävdas att dessa lågprisalternativ har betydligt sämre egenskaper än kontrollmaterialet. Vi ska ännu vara försiktiga med att dra för långtgående slutsatser om de kliniska konsekvenserna, men resultaten är otvetydigt oroväckande och produkterna behöver utredas ytterligare.
En liknande diskussion har tidigare förts i en rapport till det Norske Helsedirektoratet3, och inte oväntat har resultaten ifrågasatts av leverantören. Oavsett om vi accepterar forskningsresultaten eller inte, kan det konstateras att vi i dag saknar en oberoende utvärdering av dentala material. En sådan kartläggning skulle kunna ge en mer fullständig bild av produktutbudet än enstaka forskningsrapporter. Det nordiska samarbetet i dessa frågor har sedan länge varit starkt. NIOM:s listor slutade att publiceras 1998. För våra patienters säkerhet: Är det inte dags att väcka dessa till liv igen?
