Varpa med en matematiker

Krönika 5 sep 2013
Dela artikeln

Det var befriande fritt från tandläkare på födelsedagsfesten. Missförstå mig inte. Några av de bästa kalas jag bevistat har arrangerats av tandläkare för tandläkare. Men ibland kan det vara frestande att snegla över lådkanten och för ett ögonblick glömma tandvårdsstöd, matrisband och komposit.

Det har alltid fascinerat mig att bara 20 minuter med bil från Stockholms centrum finns närmast orörd natur. På en blommande sommaräng, ett stenkast från Stockholms hamninlopp, stod långbordet dukat. Många obekanta ansikten anlände och jag var tacksam över att värden ordnat en gemensam aktivitet för att vi skulle lära känna varandra. Att kasta varpa kanske inte är min bästa gren, men varför inte? Det torde vara lika främmande för de flesta.

Mitt lag bestod av en pensionerad lots, en färgkemist på ungefär två meter och en livs levande matematiker. Jag umgås normalt inte med matematiker. Det är inget aktivt beslut och framför allt ingen diskriminering. Våra vägar har helt enkelt inte korsats. Bara bekantskapen i sig var dock värt resan även om han kapitalt misslyckades att förklara kommutativ algebra. Dessutom var kunskap om kastparabelns funktion ett bra tillskott till laget.

Så hur ska denna brokiga samling se till att vinna en varpatävling? Vi stegade upp avståndet till pinnen och matematikern räknade snabbt ut att om varpan passerade två meter över marken vid en punkt tre meter innan pinnen så skulle den landa rätt. Nu var det bara måttband som saknades. Men vad har man två meter kemist till? Det kanske inte var höjdpunkten i hans karriär, men på något underligt sätt tog han uppgiften som måttstock på fullaste allvar.

Efter några omgångar blev det uppenbart att vår vetenskapligt korrekta metod var förfelad. Vi hade bortsett från det faktum att någon skulle utföra kastet. Det fanns inte tillstymmelse till anlag för varpakastning i laget och den mänskliga faktorn gjorde sig åter gällande. Som någon lite cyniskt uttryckte det om ett vetenskapligt arbete – vetenskapligt korrekt men kliniskt ointressant.

Text: Thomas Jacobsen

Dela artikeln
Thomas Jacobsen
Thomas Jacobsen
Allmäntandläkare, odont dr. Arbetar med forskning och utveckling hos Folktandvården Västra Götaland. Adjungerad lektor vid kariologen, Göteborgs universitet.

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören.: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch