Vem har kompassen?

Krönika 2 apr 2014
Dela artikeln

Under min forskarutbildning vistades jag under perioder på ett amerikanskt universitet. Det var en förmån att få verka i en högspecialiserad och framgångsrik forskningsmiljö.

Dentala biomaterial var ett prioriterat område hos de myndigheter som delade ut anslag och avdelningen blomstrade. Men samarbetet med den kliniska odontologin var mycket begränsat och detta innebär en risk.

Utan att ha fötterna i den kliniska myllan riskerar man att besvara frågor som inte ställts eller möjligen lösa problem som inte finns. Trots att avdelningen hade en hög vetenskaplig produktion måste frågan ställas: Hur många patienter hjälpte vi egentligen?

Fortbildning utgör ett liknande exempel. För ett par år sedan lämnade jag kliniken och det är därför synnerligen tveksamt om jag fortsättningsvis ska engagera mig i utbildningar i fyllningslärans ädla konst.

Bristen på klinisk förankring smyger sig på, långsamt och omärkligt. Plötsligt är budskapet lika relevant som multiplikationstabellen – vetenskapligt korrekt men kliniskt ointressant.

Bara under de senaste fem åren har flera tusen artiklar publicerats om dentala kompositer och där majoriteten utförs utanför den kliniska miljön.

Några menar säkert att detta tillhör det akademiska spelet och att hypoteser först måste testas i laboratoriet innan de används kliniskt. Och visst – så kan man se det.

Men problemet är att det inte sällan dras kliniska slutsatser från ett alldeles för begränsat teoretiskt underlag. Produkter utvecklas som varken löser kliniska problem eller tillför något till det befintliga utbudet.

Forskning och klinik är beroende av varandra för sin näring och utveckling. Fortbildningen är inte sällan en länk. Dessutom omsätter industrin vetenskapliga rön till nya produkter.

Forskningen bör rimligen ha sina rötter i kliniskt relevanta frågeställningar, även om vägen till svaren inte alltid är så rak.

Kliniken, å andra sidan, måste födas med kunskap för att utvecklas. Frågan är bara vem som ska hålla i kompassen.

Vi måste hitta en arena där kliniska frågeställningar lyfts upp och visar vägen för forskning och materialutveckling. Åt vilket håll ska vi utvecklas och vems frågor ska forskningen besvara?

Text: Thomas Jacobsen

Dela artikeln
Thomas Jacobsen
Thomas Jacobsen
Allmäntandläkare, odont dr. Arbetar med forskning och utveckling hos Folktandvården Västra Götaland. Adjungerad lektor vid kariologen, Göteborgs universitet.

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören.: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch