Vi måste vilja och våga utvecklas

Krönika 11 feb 2021
Dela artikeln

Jag återkommer ofta i mina analyser och ledare till vikten av utveckling och variation som ingredienser i vårt akademiska yrke. Redan under utbildningen läggs grunden för det livslånga lärandet, och den legitimerade yrkespersonen förutsätts sedan arbeta inom ramen för vetenskap och beprövad erfarenhet. Här handlar det bland annat om att ha såväl teoretiska som kliniska kunskaper och förmågor i de moment vi ansvarar för i vår odontologiska gärning. Och inte minst behövs det incitament för att vilja och våga utvecklas.

Det populära och ibland provocerande uttrycket ”arbeta på den absoluta toppen av sin kompetens” kan kanske tyckas vara eftersträvansvärt, men det görs sällan mer än stundtals. För att orka och för att få nödvändig variation och utveckling handlar det snarare om att arbeta inom hela bredden av sin kompetens, ”variatio delectat”. När yrkeslivet går mot att bli mer specialiserat och nischat är det en utveckling som kan innebära det totalt motsatta.

Emellanåt möts vi av ovanliga fynd som vi inte förväntat oss, och oftast handlar det om att notera en skiftning från det normala. Därför är det så viktigt att träffa många patienter och samla intryck som bygger upp vår erfarenhet och som vi kan referera till i vardagen. Jag är övertygad om att dessa referenser är mycket viktig kunskap för såväl oss själva som för den återkoppling vi medvetet och omedvetet ger varandra som kolleger. Förutom att präglas av uppväxt och traditioner, präglas vi ju även av de kolleger och patientfall som vi arbetar med.

Det är nödvändigt att i början av sin karriär få ta del av erfarna kollegers bedömningar och referenser, och det är också tillfredsställande att själv vara den person som får möjlighet att dela med sig av ackumulerad kunskap. Ju bredare vi formar denna bas, desto lättare och tryggare kommer vi att kunna navigera i den nödvändiga utvecklingen av tandvården. Under vägen kommer vi säkert att möta en och annan så kallad svart svan, och att hantera situationer när man sätts på prov torde vara att verka på den absoluta toppen av sin utveckling.

Det år vi har bakom oss, och sannolikt även det vi har framför oss, är en sådan svart svan. Få av oss kunde se att den här pandemin skulle drabba oss på det sätt den har gjort, och det har grävts djupt ner i ryggsäckarna av erfarenheter och referenser för att ta ut den fortsatta riktningen.

Att utföra omväxlande uppgifter, som vi är bra på och som vi kan, ger oss naturligt en viss vila även i hantering av komplicerade fall. Men vi behöver hålla oss öppna och regelbundet utmana oss själva där vi inte känner oss lika säkra. Pandemin har brutalt tvingat oss till att just anta utmaningar, till anpassning och acceptans. Med ett öppet sinne och nyfikenhet kan vi lära oss att hantera såväl vita som svarta svanar längs vägen!

Text: Chaim Zlotnik

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören. redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch