Vi ska fortsätta ta ansvar

Krönika 4 sep 2014
Dela artikeln

Jag vill leva i Europa, den gamla sången om de fyra turisternas resa i en rostig Renault genom kalla krigets Europa speglar en annan epok.

Det är bara trettio år sedan, men det var en annan värld. Järnridån gick som en mur genom Europa. Sverige balanserade så gott det lät sig göras mellan de olika blocken.

Lyssnar man på inledningen av sången förstår man att på något sätt var Travemünde en sorts mental gräns för oss. Där började Europa … i alla fall politiskt.

I dag är Sverige och svensk politik tätt förknippat med vad som sker i övriga Europa. För den svenska tandläkarkåren har det inneburit mer än vi kanske inser.

Arbetsmarknaden har blivit annorlunda, vi kan lättare söka oss till Europa – mellan 1 000 och 2 000 kolleger, siffrorna varierar med vem man frågar, har gjort det – tandläkare från andra europeiska länder har sökt sig hit och under längre eller kortare tid blivit våra kolleger. En ökad rörlighet över gränserna har skapat ökade kontaktytor för vår profession.

Genom samverkan i den europeiska tandläkarkåren inom CED har vi stora möjligheter att påverka vad som sker inom EU, både i tandhälsofrågor och i annat som berör oss. Men i internationaliseringen bor utmaningar, inte minst hur den fria rörligheten på arbetsmarknaden ska fungera.

För att EU ska fungera som en gemensam marknad måste arbetskraften kunna röra sig smidigt mellan länderna. För att säkerställa detta finns det sedan 2006 inom EU ett direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer som ska underlätta om man vill arbeta i andra EU-länder.

Yrkeskvalifikationsdirektivet ska nu moderniseras, i det arbetet lyfts inte minst den utmaning det innebär att hålla kompetens och kunskaper aktuella under ett helt yrkesliv. Det innebär att i det nya direktivet kommer efterutbildning/fortbildning in på ett tydligare sätt. Det blir krav på medlemsstaterna att stimulera fortbildning.

I sitt remissförslag för hur direktivet ska införas i Sverige föreslår regeringen att Social-styrelsen ska få uppdraget att skriva föreskrifter för fortbildning. I dag har vi en, jämfört med större delen av Europa, svag reglering av efterutbildning och i vårt svar stödjer vi förslaget att Socialstyrelsen får uppdraget.

Sedan är frågan hur en föreskrift ska kunna se ut? I vårt remissvar framför vi att föreskriften bör utformas som en rättighetslagstiftning utifrån ett arbetstagarperspektiv och bör beskriva ansvar för såväl yrkesutövare som arbetsgivare. Vi är också tydliga i remissvaret att vi anser att professionsorganisationerna har en nyckelroll i att definiera föreskriftens innehåll.

Tandläkarkåren har genom åren tagit ett stort ansvar för sin efterutbildning. Det är ett ansvar vi vill fortsätta att ta. Genom vårt efterutbildningsråd och våra kursnämnder har vi en stor erfarenhet både av att planera utbildning och att fånga in vilka kunskapskrav som ställs på kåren. En kompetens vi vill använda i det arbetet.

Tandläkarförbundet kommer självklart att följa och påverka Socialstyrelsens arbete med föreskrifterna med vår samlade kompetens inom området.

Text: Hans Göransson

Dela artikeln
Hans Göransson
Hans Göransson
Hans Göransson är ordförande för Sveriges Tandläkarförbund sedan 2014 och tandläkare/rådgivare på Folktandvården Sörmland.

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören. redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch