Att det finns en hel del kunskapsluckor att fylla inom tandvården är känt sedan tidigare. En ny rapport från SBU visar att pedodontin inte är något undantag.
När det gäller hur vi motverkar tandvårdsrädsla, diagnostiserar och jobbar med förebyggande behandling mot karies, eller när det handlar om tandvård för barn med funktionsnedsättning, har vi inga säkra kunskaper om hur effektiva behandlingarna egentligen är. Det saknas helt enkelt forskning, eller så har den forskning som finns för låg kvalitet.
Handlar det om karies hos barn finns det bara en metod som är vetenskapligt belagd att den fungerar – tandborstning med fluortandkräm två gånger om dagen. Lustigt, eller olustigt, nog är det just denna metod som skrämmer en del småbarnsföräldrar.
Att fluor är ifrågasatt och att det sprids myter om den på sociala medier skrev vi om i förra numret. Den artikeln finns också på webben och blev där snabbt den mest klickade och delade artikel vi haft.
Vi hoppas att den kan bidra något till att föräldrar fortsätter att använda fluortandkräm till sina barn. Och vi ska kanske även hoppas att fluoren studeras mer så att tandvården kan ge ännu bättre och säkrare råd till oroade.
Kunskapsluckor kräver forskning och lyckligtvis finns förstås en hel del intressant sådan på gång. Dessutom finns den nationella odontologiska forskarskolan, där några av dem som går utbildningen har som mål att täppa till några av kunskapsluckorna inom just pedodontin.
Jag hade förmånen att hålla en workshop med de 24 doktoranderna i denna skola nyligen, som en liten del av en större utbildning de fick i medieteknik och hur medier fungerar. Det var mycket trevligt.
För några veckor sedan var jag på världens största tandvårdsmässa, IDS, i Köln. 120 000 besökare, över 2 000 utställare, varav vissa med montrar som var flera tusen kvadratmeter. Vi pratar pengar. Här fanns förstås en massa state of the art, men salufördes också en hel del saker som det saknas tillfredsställande forskning om.
Kunskapsluckor inom tandvården är inte bara ett svenskt problem, tvärtom är det kanske så att vi ligger i framkant – i alla fall när det gäller att identifiera dem.
Men sedan ska luckorna åtgärdas också och därför behövs mer odontologisk forskning.
Låt oss hoppas att regeringen har tagit fasta på det i den forskningsproposition man nu börjar arbetet med.
