Vid årsskiftet träder en ny lag i kraft; patientlagen, en lag som syftar till att stärka patienternas ställning inom vården. Det är en bra lag som innehåller mycket viktigt om rätt till information och delaktighet. Men, den reaktion jag får från människor jag möter, inte bara bland tandläkare utan även hos höga tjänstemän i mitt eget landsting, när man hör att tandvården inte omfattas av den här lagen är påtaglig.
Det är självklart att informationskraven ska se likadana ut i all vård och omfattas av gemensam lagstiftning. Så reagerar de flesta man pratar med om saken, men för lagstiftarna gäller tydligen en annan logik.
Visst, det finns speciell lagstiftning som reglerar informationskraven inom tandvården och för dem av oss som har tid och möjlighet att ta del av alla olika lagar går detta naturligtvis att läsa in. Men förvirringen av att hälso- och sjukvård betyder olika skapar oklarhet – och de flesta av oss har inte tid att lägga in juridikpass i vår pressade vardag. Vilket skulle behövas för att kunna hålla ordning på i vilka lagar begreppet hälso- och sjukvård även gäller för tandvård.
Som det är nu måste man ofta gå in i lagtexterna för att veta om lagen gäller för tandvården och för dem som vi finns till för, patienterna. Vilka möjligheter har man som lekman att förstå detta? Vi kan konstatera att myndigheterna än en gång har missat sambandet mun–kropp.
Men vi ger oss inte. Även om det finns skillnader, som de olika ersättningssystemen, som gör att delar av tandvårdens verksamhet behöver särregleras, så borde detta vara undantag snarare än huvudregel.
Som det är nu, att de utförligaste regelverken om information till patienter finns i de lagar och föreskrifter som reglerar tandvårdsstödet skapar en konstig fokusering.
En bra lagstiftning om information om vårdens betydelse för hälsa och funktion får inte, som man gjort nu, sopas under mattan med hänvisning till att man ska informera om man kan få ersättning från Försäkringskassan eller inte. Detta är naturligtvis också viktigt, men får inte bli huvudinnehållet.
För en tydlig lagstiftning borde tandvårdens och sjukvårdens patienträttigheter skrivas fast i samma lagstiftning. Detta är Tandläkarförbundets bestämda uppfattning, som vi ständigt upprepar i våra kontakter med myndigheterna.
Droppen urholkar stenen, inte genom sin tyngd utom genom att ständigt falla.
